- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 4 (1884) /
79

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sökandet efter polarhafvet och nordpolen, till sitt verksamhetsfält.
Under åren 1853—1855 öfvervintrade Kane, skeppet Advance, vid
Rensselaer Harbour (78" 37 n. hr.) på .Inglefield land och hann med
hundsläde till Kap Constitution på ostkusten (80’ 30’ n. br.). Att han
satte denna udde en half grad längre i norr, är en vanlig arktisk
missräkning — förutom kända svårigheter vid observationerna — beroende *
på den stigande jordafplattningen och i synnerhet på polarresandenas
benägenhet att öfverskatta den tillryggalagda väglängden. För Kane
stälde sig resultatet sålunda. Han hade ofvanom Smiths sund
upptäckt en stor sjö, soin i vester utmynnade i Hayes sund med dess
bada öar mellan Kap Sabine och Kap Frazer samt i öster
begränsades af Peabody-bugten och den väldiga Humboldt-glacieren. Der
bortom, ofvanom Kap Jackson på Washington land, låg ett vatten, Kennedy
Channel, hvars ostkust följdes till Kap Constitution och der bredvid
belägna öar, Crozier och Franklin Islands. Kane sjelf vägrade dock
att tro på en blott och bar vattenränna, utan utmålade för sig vid
Kap Constitution det stora polarhafvet, som skulle vara jemförelsevis
liitt att besegla. Härom säger Nares träffande: »Det är icke sällan
den resandes lott att upphäfva slutsatser, dragna af en föregångare,
hvilken kanske icke haft så gynsamma tillfallen till observationer, som
han sjelf, men det är lika mycket hans pligt att gifva dem, som gått
fore honom, det erkännande de förtjena, af att hafva i fullkomligt
god tro uppgifvit resultatet af sina forskningar.»

Kane hade hufvudsakligen sysselsatt sig med ostkusten; det blef
Hayes’ tur att vända sin uppmärksamhet på vestkusten. Denne,
skeppet United States, nödgades 18G1 öfvervintra sydligare än Kane,
nära eskimåbyn Etah vid Port Foulke Harbour (78" 18’ n. br ). Han
öfvergick Smiths sund, utforskade vestra landet eller Grinnell land,
livars kuststräcka sedermera erhöll namn efter Daly, öfverdomare i
New-York och president i det amerikanska geografiska sällskapet,
fann Kennedy Channel vara en vattenränna och säger sig hafva
öf-ver kapen Hawkes, Louis Napoleon, Frazer, Joseph Good och Back
framträngt ända upp till Kap Lieber (81° 35’ n. br.), hvarifrån han
öfver en fjord i fjerran norr sett en udde, Kap Union (ungefär 82"
30* n. br.), men- i öster endast en vattenhimmel. Denna vestkust
skulle således vara strandfcn till Kanes öppna polarocean. Det torde
dock vara starka tvifvel underkastadt, att Hayes någonsin befunnit
sig vid Kap Lieber, utan troligare är, att den plats, der han
verkligen var, blifvit, som så många andra arktiska gränsmärken,
framflyttad en half grad nordligare och fått det verkliga Kap Liebers
latitud. Enligt sin egen berättelse, reste han den 3 april 1861 med
hundsläde från Port Foulke och behöfde tre dagar för att längst ost-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1884/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free