Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den 25 augusti på aftonen Kap York. Vi hade redan seglat förbi en
mängd isberg och sågo vid detta kap lösare packis för första gången.
Vi gingo fortfarande hastigt framåt. Den 26 augusti kl. 2 e. .m.
voro vi vid Kap Dudley Diggs, hvarifrån vi under en dagsresa uppför
ostkusten mötte isstycken, som dock ej kunde hindra oss, samt s. k.
bay-is utanför Wolstenholme-sundet. På morgonen den 27 nära
Hakluyt Island stoppade vi för första gången, men bröto oss igenom
med maskin. Till vår stora glädje var ingången till Smiths sund
isfri. Kap Alexander passerades kl. 3 e. m. och Rensselaer Harbours
latitud kl. 8, hvarest vi längst i öster blott sågo några smärre isberg
från Humboldt-glacieren. Kane’s sjö.öfverfors under natten utan
minsta svårighet; på morgonsidan voro vi vid Kap Frazer bredvid en
issamling. ‘ Den bakom vestra landet dolda solen bröt plötsligt fråm
och kastade under en molnfri himmel sitt skimmer i oändliga
ljusbrytningar öfver de nyckfulla isblocken och isflaken, glittrande mot
de senares insjöar med en ännu skärare silfverton, medan snön på
det omgifvande landets kullar kontrasterade mot vattnets svarta
spegel, hvaruti fartygets master aftecknade sig. På f. m. undersökte
kapten Hall Kap Frazers läge, emedan han tänkt sig att der
öfver-vintra och gå upp mot norden med slädar. Men till vår glädje och
förvåning funno vi öppet vatten äfven uti Kennedy-kanalen; vi
öfver-skredo Kane’s högsta punkt och stodo den 29 på morgonen utanför
Kap Lieber, Hayes’ högsta punkt. I stället för att ökas norr ut, aftog
tvärt om snön på höjderna allt mera, och den här förutsatta öppna
polar-oceanen såg ut som en vik omgifven af snöfria kuster (det var
kapen Beechy och Lupton, som syntes för ut sammanslutna). Vid
middagstiden kl. 1 varsnade vi emellertid en öppen kanal
(Robeson-kanalén) och styrde ditåt, men invecklades på e. m. i en tjock dimma
— det var i Halls bassin — och stannade. Mot qvällen ångade vi
åter framåt, och det var nu, som de omätliga oceanflaken började
möta oss, af utomordentlig vidd och tjocklek, drifvande från
polar-hafvet söder ut med den starka strömmen. Sådana hade vi aldrig
förr sett, ej heller hört den starka och besynnerliga hväsning, som
uppkommer, dä de träffa hvarandra. VI navigerade likväl framåt
under hastiga vändningar undan dem och uppnådde den 30 augusti
kl. 6 på morgonen (nedom Kap Union) en latitud, som kapten Hall
antog vara minst 82’ 20’, men som herr Meyer sedan beräknade till
82° 10’. Drifisen låg ogenomtränglig tvärs öfver kanalmvnningen.
Längre var det icke Polaris beskärdt att komma.
Öfver de omedelbart följande händelserna hafva rådt olika
meningar, hvilka å ömse sidor blifvit med bitterhet uttalade. Var det
i sjelfva verket nödvändigt, att Polaris skulle stanna här? Dä de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
