Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu eländigare belägenhet än Beaumonts framsläpade hospital. Men
ingen skulle hafva mött och upptagit oss vid viken, så att, om vi
också bestigit Mount Hooker, ingen af oss förmått lefva tillräckligt
länge för att berätta det. Detta är inga hypoteser, utan rena fakta,
och vi fråga med dem för ögonen, om icke en sådan slädresa skulle
varit detsamma som att med ringa utsigt till framgång skicka den
ena delen af expeditionen till en säker död, och äfven sätta den
andra delens tillvaro på ett enda kort.
Icke förty älska vi att tro, att om blott vår ledare Hall lefvat,
vågstycket skulle hafva företagits och på något sätt lyckats. Hall
höll sig till slädresor och visste inga svårigheter, när han satt sig
något i sinnet. Hvad en sådan man kunnat få oss att uträtta, kan
nu ej sägas; dock vet jag, att vi, äfven med de förfärligaste förluster,
skulle hafva följt honom åstad. Men Hall hade äfven ett annat sätt
att resa. Han var van att färdas ensam med sina eskimåer och
hundar, och som en vilde bygga och bo i igluer och lefva af sältran.
Det är antagligt, att, han begifvit sig å väg nästan allena, varit länge
borta, men slutligen återkommit, gfter att hafva bestigit det
märkvärdiga berg, hvarifrån hela den okända grönländska arkipelagen,
den nya forskningsvägen mot nordpolen kunde öfverskådas. Hans
eskimåvanor hade då uträttat hvad Englands hjeltar icke förmådde.
Det var oöfvervinjierliga svårigheter, som hindrade Beaumonts
skör-tyuggssjuka och dödströtta parti att nära målet uppnå detsamma,
och sålunda kan i de arktiska regionerna några dagars naturhinder
besegra den uthålligaste energi och vid sjelfva ingången till
hemligheten lemna vetenskapen i ovisshet för årtionden.
Emellertid hade sommaren, som gladt oss med sina gräsvallar
och prunkande blommor, sin jagt och fogelverld, redan börjat gulna;
expeditionen hade ingenting mer att hoppas. Vår hamn var borta,
vårt fartyg var skadadt, våra kol beräknades endast kunna räcka för
en snabb och ostörd resa till Disko. Det blef derför allmän glädje,
då hemfärd beslöts. Vi ångade på e. m. den 12 augusti ur den s. k.
hamnen och kämpade oss genom isflaken ut i kanalen. Middagstiden
den1 13 hade vi med segelkraft hunnit vester om Hans Island, den
U farit förbi Kap Constitution, då vi den 16 midt i kanalen, ungefär
vid £ap Jacksons latitud, måste göra oss fast vid det isflak, hvarmed
det var bestämdt, att fartyget och sedan flertalet af dess manskap
skulle vara i nöd och lust oskiljaktligen förenade under sju och en
half månaders tid. Polaris erhöll väl åtskilliga gånger en stöt, och
förråd lågo färdiga på däck att kastas öfver börd, men vi voro i det
hela beskyddade af vår utvalda iskoloss mot de andras angrepp;
dock förmådde -vi aldrig, oaktadt upprepade försök, komma fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
