Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tårens tid gjort sig gällande rörande namnets härledning. De flesta af
de framstälda tolkningsförslagen hafva längesedan faHit i glömska,
och det torde derför möjligen kunna intressera tidskriftens läsare
att här få se dem ännu en gång passera revy såsom vittnesbörd om
forna dagars filologiska mefod, för hvilken ett hebreiskt etymon var
lika käAommet som ett mesogotiskt. Man får här veta, att Sveriges
namn enligt Er icas Ola i ansågs hafva uppkommit af Zwerijkc (»duo
regna» = Suecia et Gothia). Enligt Pontanas var Sehweden det
samma som Sect ceden (»sjöskogslandet»), och H. G rot tus vill
härleda det af svett (sudor). Ingen af dessa tre förklaringar behagar
författaren, som finner mera förnuft i härledningar af svedja (We.r
tori tus) 1 eller af söder (af landets läge i förhållande till Norge!) eller af
grundläggaren Scen (Stjernhjelm). Lundins, To rf crus, Wilde
hålla på Odens namn Suidrir eller Snidar. Förf. sjelf uttalar såsom sin
åsigt, att Suecia är = Sq/thia; detta senare åter skall komma af
skytte (sagittarius), ett godt svenskt ord. Som vi finna har gamle
Rudbeck haft värdiga efterföljare och ej heller saknat själsfränder
bland sina föregångare.
3. Gnospefins, A\ De subsidiis historia? patria? etymologicis.
Diss. acad. (prses. E. M. Fan t). Ups. 1791. I i s. 4:o.
Författaren varnar för det slags filologiserande, som under den
föregående tiden varit så vanligt, då mafi på tillfälliga parallelismer
byggt allmänna slutsatser, livilka dock ramlat med sina upphofsmän.
Han omnämner med klander de försök, som gjorts att ur inhemska
källor förklara de nordiska folk- och ortnamn, som förekomma hos
Plinius och andra gamla författare, hvilka behandlat »res gothicics.
Lagerbring får lemna.exemplen på detta falska etymologiserande,
genom hvilket man får Jordanes’ Teustes till Tjust, Liothidas
till-Lödöse, Hilleviones till Hillecik (blekingskt fiskläge) m. fl. Liksom
Ihrc betonar författaren vigten af att studera närslägtade språk och
att ej heller glömma keltiskan. Trots den goda viljan syndar dock
författaren sjelf emellanåt rätt betänkligt vid sina etymologiseringar.
Så härleder han t. ex. svärja af svärd (»quia in strietum gladium
1 Härledningen från seed ja (scidja), som hyllades äfven af Latir. Petri,
I<occenitis, Verdina och andra, har i senare tid godkänts af bland andra Grimm.
Met) äfven under antagande, att svedjandet skulle vara ett ursprungligt sätt att
Köra jorden odlingsbar, hvarför skulle just våra förfäder mer än andra folk,
hvilka förmodligen också användt samma metod, få sitt namn deraf?!
För fullständighetens skull bör här meddelas, att don nyare forskningen
trott sig böra ge företrädet åt N. M. Petersens härledning från det gotiska adj.
stark, ur hvilket etymon de olika språkens skiftande former anses kunna
förklaras. Jfr (’. Säre, Snorre Sturlesons Ynglingasaga (18">4. 8:o), s. 38, not 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
