Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt det mycket rikhaltiga, 996* sidor starka ortregistret »Svenskt
postortlexikon» (1883. st. 8:o), i hvilket omkr. 45,800 ortnamn meddelas.
En högst vigtig hjelpkälla vid studiet och utredandet af
ortnamnens etvmologiska beståndsdelar utgör J. E. Riotz’ »Ordbok öfver
svenska allmogespråket» (2 delar; 1867. 4:o), som kompletteras af de
i senare tid utgifna ordböcker öfver folkspråken i särskilda landskap
och orter. I mest hvarje socken- eller landskapsbeskrifning egnas
numera ett större eller mindre utrymme åt funderingar rörande den
geografiska onomatologien-för det afhandlade området, af mycket olika
vetenskapligt värde.1 Några af de vigtigaste hithörande arbeten
omnämnas här nedan.1 2
Följande förteckning upptager i kronologisk ordning den
inhemska litteraturen för svensk geografisk onomatologi.3
1. Bor g sted t, M. De polyonymia Scandiae. Diss. acad. (praes.
F. Törner). Ups. 1707. 40 s. 8-.o.
Frågan om härkomsten af Skandinaviens många olika namn
behandlas här i tidens lärda manér från historisk och filologisk
synpunkt, med citat från Plato, Aelius Spartianus, Procopius, Plinius,
Pomponius Mela och naturligtvis Verelius och 01. Rudbeck. De
särskilda namnen äro: Scythia, Atlantis, Gothia, Seandia, Thule,
Bal-thia, Insula Hyperborcorum, Mannheim, Sueeia, Codaonia m. fl.
I afseende på härledningen af ordet »Sverige» sluter sig
författaren till Lundii äsigt, enligt hvilken denna benämning härflyter från
Odens binamn Suidrir eller Suidur, men hvad detta namn betyder
får läsaren ej veta.
2. Rtibenius, X. De vero etymo Sueciae. Diss. acad. (praes.
Sr. Bruuj). Lond. Goth. 1745. 22 s. 4:0.
Sysselsätter sig, liksom nästföregående, med frågan om Sveriges
namn och utgör en öfversigt af de olika meningar, som intill förfat-
1 En topografisk författare har t. ex. sökt bevisa hur utbredda lapparna
varit öfver Sveriges rike dermed, att många ortnamn skulle vara att härleda ur
lappskan. Så skulle sjelfva Stockholms namn komma af ett lappskt ord .<tock,
med betydelse »sund», Trollhättan af ett lappskt h rutte, vattenfall, o. s. v.
2 Deremot äro ej sådana arbeten medtagna, hvilkä, ehuru öfvervägande
topografiska, på ett eller annat ställe inrymma onomatologiska antydningar, såsom
A’. //. Sjöborg, »Skånes historia och beskrifning», i hvars d. 3 (1812. 8:o), s. -19
—21, detta landskaps ortnamn helt kompendiöst behandlas, eller G. O.
Hyltrn-CarnUiita, »Värend och Virdarne», d. 2 (1808. 8:o), hvarest s. 279—82 läses en
»förteckning öfver gamla Värendska mansnamn, utdragna ur namnen på landets
gårdar».
3 Författaren, som ej vågar hoppas, att Ifans förteckning är fullständig, vore
tacksam för upplysningar, som kunde bidraga att fylla de möjliga luckorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
