Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa verkningar af polarströmmen äro starkast utpräglade på den
sydvestra kusten, men blifva mot norr allt mer utjemnade med
förhållandena på större afstånd från landet. Derom vittna nedanstående
medeltal af de under Sofias färd längs vestkusten i augusti gjorda
bestämningarna på hafvets salthalt:
Lat. n. mellan Proc. salt Antal obs.
60° och 63° 3,1828 4
63° > 65° 3,2027 3
65° » 67° 3,2920 2
67° » 68’ 3,8250 2
68° » 7r 3,2970 2
71° » 73° 3,2820 . 3
Det synes, att hafsvattnet, åtminstone vid ofvannämnda tillfälle,
var mest utspädt i polarströmmens omedelbara närhet, men blefmed
växande afstånd från densamma allt saltare. Salthalten tyckes uppnå
sitt maximum ungefar på 67°—68° n. lat., hvarifrån den åter aftager mot
norr och de inre delarna af Baffins bay.
Om den ostgrönländska polarströmmen får antagas hafva på
temperatur och salthalt de verkningar, som här påpekats, så böra de
förändringar, som polarströmmen under olika årstider undergår,
förorsaka motsvarande vexlingar på vestkusten. När polarströmmen
under våren och sommaren bringar till Sydgrönland stora ismassor, så
böra dessa allt mer och mer utspäda och afkyla det jemförelsevis
varma och koncentrerade vattnet i Davis sund. Men om under
höst-och vintermånaderna polarströmmen sammandrager sig, och ingen
drifis uppträder på Grönlands sydkust, så bör den af Petermann
antagna armen af Golfströmmen till fullo taga ut sin rätt. Under
senhösten och vintern borde man således kunna vänta sig.ett både
varmare och saltare vatten i hafvet utmed Grönlands vestkust. IV.
IV.
I flere grönländska fjordar, fjorden vid Julianehaab, Arsukfjorden
och Wajgattet, har expeditionen påträffat en egendomlig
temperatur-fördelning, som förut är iakttagen så väl i arktiska som antarktiska
trakter, och hvars hufvudsakliga egendomlighet är tillvaron af ett
kallt vattenlager mellan tvenne jemförelsevis varma, af hvilka det
ena befinner sig vid ytan, det andra vid bottnen. Såsom exempel på.
temperaturens gång kunna följande serier anföras:
Ymer 1884.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
