Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hälften åt barnen, hvilket tillsammans pr dag (efter 16 ounces pr
%) utgjorde öfver 11 *tE, eller för månad cirka 330 och för fem
månader 1,600 å 1,700 $. Men emedan vi redan i oktober under vårt
stränga ’arbete betydligt inkräktat på provianten, möjligen äfven
der-för att den icke var så dryg som vi trodde och de extra utdelningar,
som vid högtidliga tillfällen egde rum, allt för mycket medtögo den,
allt nog, vi nödgades inom kort förknappa äfven dessa, till det minsta
möjliga inskränkta portioner. För att uppväga dem, hade Meyer
konstruerat en sinnrik apparat. Han tog en liten triarigelskala, fäste vid
den en balansstång från en sönderbruten barometer och hängde vid
snören på ändarna två lika tunga pappaskar. Vigterna bildades
af skinnpåsar med kulor, och till vigtenhet togs den konserverade
mat, som innehölls i en 1 U dosa, hvilken mat successivt delades i
halfpunds, i fyra uns, två uns och ett uns vigter. Ett särskildt
förrådshus af snö uppfördes, dit ingen ensam fick inträda, och hvarje
uppvägning måste ske i närvaro^af flere. Det behöfver knappt
tillläggas, att medvetandet om, att den ringaste oregelbundenhet eller
stöld skulle sätta hela sällskapets tillvaro på spel, utgjorde den bästa
kontrollen på, att reglerna icke öfverträddes. Friskt dricksvatten
fingo vi från vattensamlingarna på vårt isflak. Vi intogo tvenne
ungefär lika stora mål, frukost och middag. Maten kokades i början
med tillhjelp af timmerförrådet, släden och den ena båten, men då
dessa tagit slut, fingo vi nöja oss med den kokning, eller snarare
endast uppvärmning, som eskimåernas kokapparat af brinnande sältran
i en trälåda kunde förskaffa. Det4 gick väl för sig i fråga om det
konserverade köttet, som redan förut var tillagadt och endast behöfde
värmas, men då vi sedermera fingo sälkött att koka, satte snart
omöjligheten en gräns för vår anspråksfullhet, äfven förr än hungern
blifvit vår förherskande känsla. Som tallrikar eller skålar —
hvil-ketdera man vill kalla det — tjenade de tomma tenndosorna. Ofta
brukade vi hopröra allt till en desto mer födande soppa. Som det
skulle varit orenligare att deri neddoppa våra tenndosor, än att i tur
och ordning taga en klunk hvar ur den stora gemensamma
sopp-dosan, föredrogo vi det senare sättet. För öfrigt gjorde snart
hungern, att vi funno oss aldrig förr hafva ätit några mål med så
slukande aptit som just dessa.
Joe uppförde på eskimåvis tre »igluer», liknande bikupor, af tjocka,
kubiska snöblock. I den ena bodde han sjelf med familj och Tyson,
i den andra Hans med familj, i den tredje Meyer och vi andra.
Husets och tältets segelduk fick tjena till golf, deröfver lades
musk-oxskinn; andrar dylika skinn utgjorde våra täcken. I hyddorna brände
•vi eskimålampor, d. v. s. tomma tenndosor, fylda med sältran, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
