Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med segelduksbitar lagda omkring kanterna som veke.. Hyddorna lågo
i lä mellan några isblock, så att vi ibland kunde hafva våra två
lyktor tända utanför. Som det arktiska mörkret med den 21 oktober
hade inbrutit, och det var kallt och stormigt derute, höHo vi oss
mest inne, äfven derför att motion framkallar matlust, hvilken vi ej
kunde lillfredställa. Vi hade två nöjen. Det ena, att röka tobak,
hotade att taga slut med tobaken sjelf, men vi hittade på att stoppa
bomullsduk, bitar af våra egna kläder eller dref i pipan, och så
fortsatte vi att röka. Det andra var en kortlek, som Meyer förfärdigat
af händelsevis anträffadt gråpapper ; vi spelade fem-kort. Vårt lif
förflöt utan andra händelser, som afbröto enformigheten, än ett och
annat olyckstillbud, som lyckligtvis ej hade svårare följder. Så hade
Hans en gång gått ut att jaga och kom ej hem. Några af oss gingo
att söka honom. De sågo i mörkret en björn, dess tydliga,
snöbe-täckta skinnpels, dess klumpiga rörelser öfver isbackarna. Joe
ämnade just sända honom sin aldrig felande kula, då ett ljud
uppenbarade för honom, att det var Hans. Denne hade gått så långt i
mörkret, stormen och snöyran, att han ej kunnat ensam hitta tillbaka
och, om han ej af en slump anträffats, ofelbarligen skulle omkommit.
Hela november var mörk och blåsig; någon gång visade oss en
dunkel anblick af land, att vi drefvo åt söder. Vi hade ingen karta,
men några igenkände i fjerran mynningen af Lancastersundet. Den
7 december framgick det af den nya latituden, att vi i sjelfva
verket befunno oss uti Baffinsviken sydvest om Melville bay.
Och nu kunde vi se ett naturens skådespel, som icke
uppenba-barar sig för andra än dem, som olyckan bragt i en dylik
belägenhet: vi- sågo BafTinshafvet midt i vintern, sådant det företer sig,
sedan de fördröjda hvalfångarna flytt undan till vinterstationerna
innanför Labrador, och medan lyckligare lottade inslumra i de gasbelysta
städerna i sina komfortabla hem. Hit hade polarisens alla
formationer — de ljusblåa isbergen från Grönland, de krithvita isflaken från
Smiths sund, isblocken och de pa olika sätt pressade drifisstyckena
från Jones, Lancaster m. fl. sund — utströmmat till en enda omätlig,
en landsträcka liknande isocean, hvilken oupphörligen, alltsammans i
*jemn skridt, flöt med oss ned åt söder; icke ens isbergen blefvo nu
efter. Öfver de som masttoppar höga isspetsarna hängde fjerran i
öster ett mörkt vattenmoln, häntydande på öppen sjö åt
Grönlands-sidan. De vattensamlingar, som här och der kunde upptäckas,
utgjorde svarta fläckar bland denna hvita massa. Vid flodtiderna
upp-kommo långa sprickor, och ur dem uppstego hela vägen utefter
vattenmoln, hvilka på afstånd sågo ut som åskskyar, men då man kom
dem nära, likasom försvunno. i\n var snödriften sä tjock som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
