Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilla hungern och upprätthålla kroppskrafterna, i synnerhet under
sträng köld. Vi undergingo verkligen en stigande utsvältningsprocess.
Vi blefvo snart så svaga, att vi vacklade när vi skulle gå.
Eskimå-kanoten är så lätt, att den utan svårighet kan lyftas af en enda man,
men flere af oss orkade ej tillhopa lyfta och draga den, utan vi
öf-verväldigades af mödan. De stackars barnen greto och skreko af
hunger. Härtill kom, att vår matordning nödvändigtvis blef allt
enformigare. Först tog det lilla chokoladförrådet slut: julaftonen gingo
de sista torkade äpplena och köttkonserverna, kort derpå den sista
skinkan, som tjenade till omvexling med pemmikan. Återstodo
endast den sistnämnda och brödet. Men den stigandQ hungern hade
redan gjort oss okänsliga för matens beskaffenhet. Hvad vi förut raj
tat blef oss nu en läckerhet, utan att vi visste af förändringen.
Säl-köttet, hvars traniga och fräna smak och lukt äro så motbjudande
för den ovane, kokades, så godt det kunde ske, öfver den ljumma
eskimålampan och smakade ypperligt — i vårt tycke liksom färskt
fårkött. Späcket gick i oss som bröd der hemma, blodsoppan
smakade som den yppersta svartsoppa och värmde oss ända ned i
stortån. Härtill bidrog väl, att vi redan från början vant oss vid
säl-lukten. Hvarje Grönland skoloni luktar deraf, likaså h varje eskimå.
Vårt fartyg var uppfyldt af sådan lukt, och våra eskimåkläder voro
det, innan vi satte dem på oss, så att vi voro väl beredda. Men
snart blef väntan de hungrande för lång vid den långsamma och
ofullständiga eskimåkokningen. I december åts sälköttet rått, med
späck, skinn, hår och allt. I januari utdelades, sedan köttet var
uppätet, det håriga, bara skinnet, sju bitar pr man, och vi gnagde med
välbehag derpå. Det hände, att vi en och annan gång fångade en
räf —- ett segt och svårtuggadt kött, — men han var lika mager som
vi, bara skinn och ben, och utgjorde icke en munsbit för oss alla.
Längre fram sköto vi många alkor, hvilka smakade som »verklig
fo-gel», men olyckligtvis skulle ett par dussin sådana behöfvas för att
utgöra ett mål mat. Hundarna hade så småningom antingen skjutits eller
svultit ihjel och uppätits af hvarandra eller af eskimåerna. Desto
härligare smakade de festmåltider, som vi för uppmuntrans skull bestodo oss.
En hölls den 28 november, tacksägelsedag. Till middagen åts pr man
lU ® sköldpaddsoppa, 1/i & kött, 6 ounces till välling upplöst majsmjöl,
allt konserveradt, och det sista af vårt chokolad jemte bröd.
Juldagen, den 25 december, firades med frukost och middag. Frukosten
utgjordes af en tjock soppa, som gick’ öfver lag, bestående af sälblod,
hvaruti voro hoprörda Fint uppskurna sälköttbitar, en större ration
bröd än vanligt och 2 ® konserverad medvurst — vår sista
konserverade dosa — på soppan åtos våra sista torkade äpplen; och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
