Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna anrättning — säger en af deltagarne — det skönaste mål,,
som jag någonsin ätit. Till middag förtärdes V2 ® skinka och 2 ounces
bröd pr man. Nyårsdagen var desto magrare: mögladt bröd och en
klen pemmikansoppa till frukost och två fot frusna sältarmar och
späck till middag. Märkvärdigt nog kände vi oss temligen friska.
Sälkött är åtminstone färsk mat och skyddar mot skörbjugg.
Hungern är ingen egentlig sjukdom. De enda kroppsliga olägenheterna
vi erforo deraf voro, utom fysisk svaghet, att det gjorde ondt om
pannan, när vi gingo ut i den skarpa kölden, samt att vi hade ett
oupphörligt behof af att kasta vatten. Vi fingo också ligga länge
vakna och sofvo sedan illa, drömmande om Jukulliska måltider. Vår
enda tanke var på mat. Vi talade vidlyftigt om hur vi skulle äta,
när vi hunno till Disco, der Polaris hade en mängd reservförråd
upplagda, ehuru hvar och en af oss säkerligen visste, att vi aldrig skulle
komma dit. Så snart vi fått mätta oss med en tillräcklig portion rått
sälkött, blefvo vi glada och spräksamma; när denna tillgång brast,
voro vi alla tysta.
Vår välfärd berodde först och sist på polarregionens hardt när
enda näringsmedel, sälen, och dermed på eskimåernas jagt.
Säl-fångst hade ingått i vår beräkning redan från början, då vi bestämde
de knappa rationerna, och den blef oss med hvarje vecka allt
nödvändigare. Sälen bereder icke allenast föda och värme, utan äfven
medel till ljus och kokning. Då man tillägger, att hans skinn äfven
begagnas till kläder, inser man, att detta djur ensamt förmår furnera
hela det arktiska hemmet. Ty värr var årstiden så mörk och kall,
att säljagten blef ytterligt svär; vi kunde hela dygnet.ej se iangt
framför oss. voro ofta insnöade, kunde ibland ej komma ut på tre
dagar för köld och storm och befunno oss ännu på för hög
breddgrad för att det någonstädes skulle vara öppet vatten och vi kunna
vänta oss ett större byte. Joe och Hans sköto i oktober 3, i
november 5, i december 1 och i januari 5 sälar. Med solens återkomst
den 21 januari, efter nittio dagars frånvaro, blef det ljusare och
följaktligen lättare att jaga. I februari sköto eskimåerna 8 sälar. Deras
skicklighet var dervid lika stor som deras ifver. De hade vid
flyttningen mellan isflaken i oktober—november bestämdt yrkat på, att
få med sig sina kajaker, hvilka vi ansågo alldeles värdelösa bland
ismassorna. Vi fingo nu erfara deras nytta. Mången välbehöflig säl
fäldes som sjönk eller icke kunde uppfångas på den bräckliga isen.
Joe hade skjutit en på 180 fots afständ från fast is. Den nyfrusna
isen förmådde ej bära en man, men väl en man i en kaj ak. Hans
begaf sig å väg med en åra och paddlade, drypande af svett i den
smällkalla vintern, med våldsamma skakningar på kroppen, kajaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
