Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp på ett isflak. Vi berörde nu åter jagtmarker och sköto
»bladder-noses> och sälar så mycket vi behöfde. Deras skinn användes till
att reparera båten. De följande dagarna hunno vi, trots våra
ansträngningar, just ingen väg; regn, storm och sjögång hade
öfver-tagel, medan isbergen Voro invid oss och åstadkommo mycket buller.
Natten till den 28 blåste stark vestlig vind, således stick i stäf emot
oss, vågorna öfverspolade vårt isstycke, och vi fingo åter stå och
hålla båten emot dem, dock ej så hårdt som förra gången. På e. m.
kl. V25 fingo vi till vår stora glädjé nord vart om oss sigte på en
ångare, som styrde söder ut. Vi rodde tills det blef mörkt, för att
om möjligt skära dess kurslinie, men den såg oss icke. Vi lade upp
på ett isstycke och underhöllo en stor eld hela natten med sältran,
för att uppmärksammas. Vädret var nu lugnt, himlen erbjöd både
stjernor, nymåne och norrsken. Dagen derpå var lika vacker. Strax
på morgonen syntes ångaren igen endast 4 å 5 mil borta. Vi rodde
emot honom en timme, då vi fastnade i isen. Vi uppsatte
amerikanska flaggan så högt vi kunde, afsköto tre salfvor ur alla våra
gevär på en gång och hurrade. Fartyget svarade med tre skott och
tycktes ett ögonblick komma emot oss. Men det hittade ändock icke
rätt på oss — såsom vi sedan förnummo, ehuru vi på isen voro
böjda för att antaga helt andra motiv — och försvann på qvällen.
Under tiden uppdök ett annat skepp i fjerran och gick bort.
Onsdagen den 30 april började med dimma. Då den kl. 5 på
morgonen skingrades, sågo vi en ansenlig ångare två kabellängder söder
om oss. Vi uppgåfvo med full hals det vanliga lystringsropet:
»Sai-loh!> Strax derpå tjocknade det, och fartyget syntes icke mer, så
att vi ett ögonblick trodde, att vi gått miste äfven om detta. Men
de hade sett oss samtidigt som vi dem, och vi kunde snart i
dimman varsebfifva fartygets fockrå gungande för den dyning, som då
rådde i isen. Vårt trefaldiga hurra besvarades af 100 man om bord,
och båtar begynte snart sagdt regna ned från hennes sidor —
hval-fångstskepp föra ända till 25 sådana med sig. Vi, som förut varit
så försigtiga, hvarje gång vi skulle sätta vår båt i sjön, kunde nu ej
vänta; vi stötte ut den, och på de första möjliga vägar som erbjödo
sig och minst på fallrepstrappan, klättrade vi om bord. Det var
hvalångaren Tigress, kapten Bartlett, från S.t Johns, New Foundland.
Besättningen betraktade oss med nyfikenhet. Då de frågade oss
hur många dagar vi varit skeppsbrutna på isen och vi svarade: i
dag blir det 19G, förvandlades nyfikenheten till misstroende. Vårt
utseende kunde ej heller vara tilldragande. Vi voro svarta i
ansig-tet, håret hängde ned på axlarna, halsen var besmord med sälfett,
och vi hade ej ömsat underkläder på fyra månader. Vid underrät-
Ymer 1 »8 i. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
