Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningarna hade gjort oss likgiltiga. Vi undergingo ej den
själsförslapp-ning, som öfverlemnar sig åt sitt öde. Men vår till det högsta spända
energi, som gjorde sitt arbete, var knappt riktad på att få lefva. Vi
skulle med gladt mod hafva lemnat våra usla lif åt hafvet, som
visade sig så girigt derefter. På morgonen den 20 kom ett lättare
isstycke drifvande; som ansågs på samma gång kunna hålla sjön och
bära båten. Vi beslöto att uppnå det eller förgås. Men att få ut
båten och komma i den från vårt skyhögt gungande isflak var ingen
lätt uppgift. Hans’ hustru kastade sig bokstafligen hufvudstupa ner.
Kocken kom i vattnet, men blef räddad, innan vågen hann föra
honom med sig. Vi fingo båten upp på det nya flaket, der hälften af
oss måste, halfsofvande af trötthet, hålla vakt, medan den andra
hälften fick hvila ut i båten. De få klädespersedlar, vi kunde
undvara, upphängdes till torkning.
Följande dagen rådde regn och snöslask, och sedan tältet var
borta, hade vi icke något skydd. Drifisen hade slutit sig omkring
oss. Mest plågades vi af hungern; den skjutna sälen hade knappt
förmått mer än hålla oss uppe under den farliga natten; allt hvad
vi egde cjvar af föda var de sista lemningarna af skeppsskorpor i
brödsäcken, inalles 3 4 & för nitton personer. Den 22 gnagde vi på
några garfvade sälskinn, och skulle snart hafvä gnagt på kajaken och
skinnpelsarna. Joe hade redan tre gånger förgäfves varit ute och
spanat från ett isblock; fjerde gången kom han tillbaka, hviskande
att han såg en björn. Han tillsade oss att lägga oss ned i våra
pelsar på isen som ett lockbete och agera sälar. Joe och Hans
posterade sig bakom isblocket. Björnen, ehuru mycket hungrig, var
synbarligen villrådig och ovillig att angripa sådana slags sälar. Efter
många lofvar fram och åter hade han dock nalkats inom skotthåll,
då två kulor på samma gång träffade honom till döds. Det är
mycket ovanligt, att en isbjörn går så långt söder ut, och denna ovan- ’
lighet räddade oss från hungersdöden. Han var visserligen sjelf
mycket medtagen, och intet fans i hans mage, men det är just då.
som hans kött har den möraste smaken. Dock förmår det icke värma
så som sälens. Vi åto det genast rått och drucko af blodet, emedan
vi alldeles saknade dricksvatten. Vi tymde nu lifnära oss under de
två dagar, som vi, genomblötta af ett oupphörligt regn, tillbragte på
isstycket.
Det sistnämnda var emellertid af den våta väderleken nästan
upplöst, och vi måste den 25 sticka ut i den uppkomna
nordvest-stormen, ehuru båten var mycket skadad, utan att vi haft något
att laga den med, samt allt för tungt lastad för det å nyo rasande
vagsvallet. Vi rodde åtta timmar under hällregn och lade sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
