Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver är redan färdig och en kopia deraf hemsänd. Efter den förut
omtalade öfvervintringen vid Nanortalik afgick hela expeditionen, bestående af
tillsammans 37 personer, d. 5 maj 1884 till ostkusten med 4 qvinnobåtar
och 7 kajaker. Under de första 1V2 månaderna besvärades expeditionen
af pålandsstormar, hvilka pressade storisen mot land och i hög grad
hindrade båtfärden, men efter hand blefvo förhållandena bättre, så att, då den
sista rapporten afsändes från löjtnant Holm d. 29 juli, befann han sig redan
vid Tingmiarmiut på 62° 38’ n. br. Här delades expeditionen i två delar,
i det Holm beordrade löjtnant Garde att jemte kandidat Eberlin och den
ena tolken vända tillbaka till Nanortalik och under vägen undersöka sträckan
från Tingmiarmiut till 61’ n. br., under det han sjelf och kand. Knutsen
begåfvo sig norr ut med två qvinnobåtar, bemannade med vestgrönländare
och provianterade för inemot ett år. De ledsagades af fyra båtår med
östländingar, hvilka, i likhet med Holm, hoppades, att man skulle nå den
£6:e breddgraden före vinterns inbrott. Det är stor sannolikhet för att detta
hopp gått i uppfyllelse, erfär Garde på återresan haft särdeles godt väder
och under augusti så gynsamma isförhållanden rådt, att hans expedition
blott under två dagar varit hindrad från att arbeta; antagligen har oc-ksa
Holm kunnat draga nytta af dessa gynnande omständigheter. Enligt
res^-planen skulle, han gå i vinterqvarter någonstädes mellan 63° och 66* n. br.
och derifrån under loppet af denna vinter göra undersökningar i
kringliggande trakter med hjelp af hundslädar. Härom kan emellertid ej väntas
underrättelse, förr än expeditionen vändt tillbaka till vestkusten i slutet af 1885.
Om resultaten af expeditionens forskningar föreligga blott några korta
meddelanden. Sålunda anser Garde tidigare beskrifningar om den af
grön-ländarne så fruktade stora Puisortok-glacieren på ostkusten, som skjuter
omedelbart ut i hafvet, för i hög grad öfverdrifna, då det under detta år
icke varit förenadt med någon svårighet att passera densamma, hvarken pä
bort- eller hemvägen. Af nordmannaruiner har man ej funnit något spår i de af
■expeditionen undersökta fjordarna, utom den som år 1881 upptäcktes af
missionären Brodbeck i Lindenowsfjorden. Endast tvenne vardar har man
funnit, och dessa i temligen dåligt tillstånd- och utan innehåll. Den ena
var rest på det 1400 fot höga Kap Rantzau, den andra vid en höjd af
2000 fot på toppen af ön Utlosietit. Garde antager, att de härröra från
skeppsbrutna.
Expeditionen har ej varit utsatt för några olyckshändelser, och alla dess
medlemmar voro friska, då de sista berättelserna afsändes så väl från
ostsom vestkusten. Fångsten har varit god, och Garde hoppas att om
försommaren 1885 blir bättre än 1884, han skall kunna möta löjtnant Holm ännu
nordligare än vid Tingmiarmiut, der de enligt öfverenskommelse skola
sammanträffa.
Sibiriakoffs resa från Petschora öfver Ural till Beresow.1 Härom
har herr Sibiriakoff i bref till frih. Nordenskiöld meddelat följande:
»Sedan jag lenmat ångaren »Nordenskiöld» i Bolvanski bay, fortsatte
jag vägen uppför Petschora med ångaren »Obi». Denna lemnade jag nära
Ust-Zylma och tog der en vanlig båt. Floden är segelbar för ångbåtar
från sin mynning till Oranez, hvarest utan tvifvel är lämpligaste stället att 1
1 Jfr kartan nr 6 i Pctcrmanns Mitihcilnnför 1874.
24
Ymer 1884.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
