- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 4 (1884) /
3

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna tilldragelse iakttogs ett fenomen, som sannolikt har samma orsak som
det ifrågavarande; man observerade nämligen i Japan och Indien färgad sol
och måne. Det egentliga röda skenet visade sig deremot först i november.
I slutet af nämnda månad började man nästan öfverallt fästa
uppmärksamheten vid detsamma. Det observerades emellertid icke samtidigt på alla
ställen, hvilket sannolikt endast berott på olikartade väderleksförhållanden.
Med anledning af en notis i Stockholms Dagblad, att denna tidning fått så
många korrespondenser om det röda skenet, att ej alla kunde publiceras,
hade tal. begärt få de till tidningen i denna fråga ingångna bref, äfvensom
en samling af de notiser om detta naturfenomen, hvilka vår landsortspress
meddelat. Af dessa ville det synas, som om den ort i Sverige, der
fenomenet tidigast ådragit sig uppmärksamhet, varit Varberg. Man såg der
redan den 27 november ett så starkt sken, att man antog, att ett fartyg ute
i Kattegat råkat i brand. Fenomenet visade sig de följande aftnarna öfver
hela landet, i synnerhet den 30 november. På otaliga ställen tyckes man
denna dag hafva trott sig i SV se återskenet af någon stor eldsvåda. I
Upsala t. ex. trodde man, att Sala stad stod i brand och telegraferade dit
för att få veta huru det förhöll sig. I Stockholm trodde man, att en
eldsvåda rasade i de vestligaste stadsdelarna eller vid Drottningholm.

Tal. hade icke varit i tillfälle att se fenomenet många gånger-om
morgonen, men deremot åtskilliga gånger om aftonen. Fenomenets hufvuddrag
voro härvid följande. Äfven om himmelen före solnedgången varit
fullkomligt klar, öfverdrogs den, då solen gick ned, med en egendomlig molnslöja.
Först en half eller en hel timme efter solnedgången hade de olika
ljusfenomenen fullständigt utvecklat sig, hvarunder himmelen bland annat vid en
viss tid färgades praktfullt röd. Undersöker man ljuset med
polarisations-apparat, finner man der solen gått ned ett område, der ljuset icke är
polari-seradt, men ett stycke derifrån är det starkt polariseradt, en omständighet
som visar, att man här ej har att göra med norrskensartade företeelser eller
med ett i atmosferens öfre lager försiggående förbränningsfenomen. Genom
att iakttaga den tid, som förlöper mellan solnedgången och fenomenets
uppträdande, har man beräknat höjden af det luftlager, som utgör dess säte.
Man har dervid kommit till olika resultat: i Magdeburg har man beräknat
höjden till 50 minuter eller 9,8 nymil, på andra ställen tyckes höjden
hafva varit 18—20 min. I alla händelser har sätet för fenomenet befunnit
sig på en betydlig höjd i atmosferen.

I fråga om orsaken till fenomenet så låg det till en början närmast till
hands att antaga, det man här hade att göra med den vanliga morgon- och
aftonrodnaden, som- till följd af särskilda omständigheter var starkare än
vanligt. På grund af de undersökningar, som sedan skett på en mängd
olika ställen och som visat, att fenomenet varit oberoende af barometertryck,
temperatur och nederbörd o. s. v., torde dock numera de fleste forskare
vara ense derom, att denna förklaring icke öfverensstämmer med
iakttagelserna. En modifikation .af detta förklaringssätt bildas af antagandet, att
fenomenet skulle härröra från ljusbrytning mot isnålar mycket högt uppe i
atmosferen. Det är väl möjligt, att sådana isnålar haft med fenomenet att
göra, men om de varit hufvudorsaken dertill, så skulle detsamma antagligen
varit förenadt med uppträdande af skarpt utpräglade haloer eller solgårdar;
men några dylika hade, så vidt det för tal. vore bekant, aldrig visattsig med
det »röda skenet». Ej heller hade talaren sjelf, som ofta i de arktiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1884/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free