- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 4 (1884) /
17

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ytterst intressanta försteningar, deribland ben af stora saurier, hvilka vittna
om, att polarländerna en gång haft ett klimat oeh utgjort hemvist

för ett ytterligt rikt djur- och växtlif, rörande hvars beskaffenhet under olika
geologiska tidsskiften man dock först genom de svenska arktiska expeditionerna
fått någon upplysning. Stället infördes då i den litteraturen un-

der namn af Kap Thordsen. För att närmare undersöka de nämnda
fosfatlagren, utsändes på mitt initiativ 1871 en expedition, bestående af d:r
Xathorst och hr H. Wilander. Den förre, en åf våra mest skarpsynte
geologer, hemförde derifrån åter en rik skörd af försteningar, och åter gick
namnet genom den vetenskapliga litteraturen. ’ Dessa undersökningar äf
fosfatlagren hade till syftemål att utröna, om ej dessa lager voro
tillräckligt mäktiga för bearbetning. Och då svaret utföll gynsamt, beslöto
åtskilliga svenska affärsmän att kolonisera stället för att der anlägga
gruf-drift. Detta åter gaf anledning till, att ett förslag väcktes derom, att Sverige
skulle arpiektera Spetsbergen. Till följd deraf uppkom en vidlyftig
diplomatisk korrespondens med alla de makter, som antogos kunna hafva något
med frågan att skaffa. Alla makter gingo till fullo in på förslaget, utom
Holland, som gjorde vissa förbehåll, och Ryssland, som, efter att i början ej
hafva haft något emot förslaget, slutligen afrådde från någon formlig
annektering. Detta afstyrkande föranleddes af en liflig agitation, som i S:t
Petersburg sattes i gång genom herr Sidoroff, och som föranledde vår dåvarande
- minister derstädes, numera generalmajoren Björnstjema, att uppträda med
en mängd artiklar i ryska tidningar. Stället* har alltså äfven sin
diplomatiska historia. Oaktadt således annekteringen ej kom till stånd,
grundades emellertid i Stockholm ett bolag för koloniseringen, och den nya
kolonien tillförsäkrades på diplomatisk väg internationelt skydd. Under den
personliga ledningen af bolagets direktör, herr Graham, uppfördes åtskilliga
byggnader på platsen, denna förbands genom en rälväg med stranden, en
mängd proviant och annan materiel ditfördes o. s. v., med ett ord, en
mängd förberedande åtgärder vidtogos för grundläggandet af kolonien »Kap
Thordsen». Hela företaget strandade dock till följd af förhållanden, för hvilka jag
här ej kan närmare redogöra. Bolaget upplöstes, byggnaderna och all till Spets
bergen uppförd materiel såldes till d:r Oscar Dickson och mig, för om jag
minnes rätt, 3800 kronor. Öfver detta köp upprättades ett formligt köpekontrakt.
Ehuru sålunda denna inköpssumma ej var betydlig, hafva dock de nämnda
byggnaderna med tillhörande materiel kostat vida mer än den expedition,

. för hvilken vi nu hört redogöras, och öfvervintrarna voro gäster i ett hus,
som tillhörde tvenne andra personer. Under sådana förhållanden var det
kanske ej fullt riktigt att söka benämna sina värdars hus med ett nytt
namn. Strax efter det bolaget blifvit upplöst, inträffade föröfrigt i Huset
Kap Thordsen en sorglig olyckshändelse, nämligen de 17 norska
fångstmännens död i början af år 1873. En del af manskapet på den hösten
1872 vid Greyhook på Spetsbergens nordkust instängda fångstflottiljen begaf
sig, när utsigten att med fartygen komma loss ansågs vara försvunnen, i
båtar söder ut för att möjligen i någon af vestkustens fjordar träffa andra
fångstfartyg eller, om detta ej lyckades, slå sig ned i det öfvergifna huset på
Kap Thordsen, der de fått upplysning att riklig provianttillgång förefans.
Något fartyg träffades icke, men Kap Thordsen nåddes lyckligt, och den
förlista båtbesättningen, inalles 17 man, slog sig ned i det nyuppförda, med
riklig tillgång på proviant och bränsle försedda huset. Detta oaktadt blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1884/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free