Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vintem ytterligt sorglig. Alla man omkommo af skörbjugg. I det hus, hvar*
om nu är fråga, och der våra landsmän, tack vare kloka anordningar och
deltagamas energi, öfvervintrat utan sjukdom eller missöden af något slag,
har således för några få år sedan en af de hemskaste tragedier utspelats,
som den arktiska fångst- och forskningshistorien har att uppvisa. Den har
också blifvit mycket omskrifven, och knappast torde något bildadt språk
finnas, på hvilket ej ett eller annat skrifvits om de 17 norrmännens död
i Hiiset på Kap Thordsen. Stället har slutligen ett namn i rättskipningens
annaler och har varit föremål för diskussion i norska storthinget. De der
nedlagda förråden blefvo nämligen utsatta för plundring af norska fångstmän.
Dessa blefvo derför anklagade i‘Norge och dömda till stränga straff, hvilka
dock förmildrades i högre rätt, efter en af målseganden inlemnad
nåde-ansökning. Vidare har, såsom sagdt, Huset på Kap Thordsen varit föremål
för förhandlingar i norska storthinget, i det att detta, utan något som helst
initiativ från husets egare, beviljat dessa en ersättning för den proviant
m. m., som norska fångstmän derstädes förbrukat.
Då stället sålunda redan fått sig ett namn i naturvetenskapens,
geografiens, den populära reseskildringens, diplomatiens, rättskipningens och det
norska storthingets annaler, och då sista årets svenska spetsbergsexpedition
endast varit gäster derstädes, anser jag det vara oberättigadt att gifva det
ett nytt namn. Såsom en af egarne till huset protesterar jag deremot och
anhåller, att detta mitt yttrande må få intagas i sällskapets förhandlingar.
Kapten J. A. Ekelöf höll derefter ett föredrag om Madagaskar.
Antydningar hos några af forntidens författare äfvensom hos flere
arabiska skriftställare hade för vesterlandets folk först yppat tillvaron af en
stor ö i södra delen af Indiska oceanen. Madagaskar omtalas dock för
första gången under detta namn af Marco Polo, hvilken dit förläde jättefogeln
rokh, hvars tillvaro, efter upptäckten af ett par numera utdöda
Epyornis-arter, ej längre kan anses tillhöra blott myten. Det dröjde dock länge,
innan Madagaskar besöktes af någon europé. Detta skedde först år 1506,
och portugisen Lorerizo d’Almeida har, ehuru ej fullt rättvist, skördat hedern
af att anses såsom öns upptäckare. Portugiserna sände sedermera ett par
expeditioner till ön för att söka silfver, men utträngdes i dessa trakter snart
af holländarne, hvilka dock ej lemnat några spår efter sig på Madagaskar,
som derefter (omkring år 1600) synes hafva blifvit tillhåll för sjöröfvare.
Under Henrik IV:s tid började fransmännen fästa sin uppmärksamhet på
ön, som blef föremål för åtskilliga kolonisationsförsök, af hvilka de
märkligaste äro de, som företogos af Flacourt 1648 och den från Sibirien
förrymde polacken Benyovski 1773. Under mellantiden har Madagaskars
historia äfven en beröringspunkt med Sveriges, i det nämligen en
äfventy-rare vid namn Norcross anropade Karl XII:s skydd för dervarande
kolonister (eller sjöröfvare?). En kaparefrcgatt utrustades verkligen sedermera
(år 1722) för ändamålet i Göteborg, men hela företaget gick om intet. Ar
1815 inträffade en märklig rörelse på ön, i det att en af cheferna för de
i det inre boende hova-stammarna lyckades förena hela detta folk under en
gemensam styrelse. Kort derefter grundade fransmännen sina ännu
bestående kolonier på ostkusten, och 1825 började missionärer sin verksamhet
bland öns invånare, mycket gynnade af konung Radama, som sökte göra
landet delaktigt af den europeiska civilisationen. En reaktion inträdde efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
