Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lerkärl, halmmattor och trasiga skynken, som tjena så väl till täcken
om natten som, vid högtidligare tillfallen, till kläder om dagen.
Barnen gå naturligtvis alldeles nakna, och blott de unga flickorna bära
kring midjan en råhat, en halfalnsbred, tat frans af finskurna
läderremsor. Födan består nästan uteslutande af sur getmjölk och
durrabröd. Stammarnas samlingsplatser äro de i steppen temligen
sparsamt förekommande, stundom ganska djupa naturliga brunnarna,
ur hvilka vattnet hemtas med gethudar, hopvecklade i form af ett
ämbar. Vapnen bestå vanligen af lansar, långa krokiga knifvar och
runda sköldar af elefanthud med buckla i midten. Stundom
förekomma äfven långa bössor med flintlås och turkiska sablar.
Bedja-folken, som aldrig bildat några sammanhängande riken under
gemensamt öfverhufvud, lyda nu nominelt under tvenne storscheicher, en i
Korúsko. och en i Berber, hvilka ansvara dels för karavanhandelns
säkerhet, dels ock för det ordentliga aflemnandet af den i natura
presterade skatten, men hvarje stam under sin scheich är för öfrigt
fullkomligt sjelfständig inom sitt häfdvunna område. De förmögnare
ega ofta flere slafvar, dem de köpa af genomdragande, till kusten
destinerade ’slafkaravaner, eller i de fyra städer, Aswän, Berber, Sawäkin
och Kåsala, der de mot getter, kameler, hudar och senneblad
till-byta sig sina öfriga förnödenheter. Blott till namnet och vid
stads-besök muhammedaner, hafva de i sjelfva verket alls ingen religion,
hvilket icke hindrar att de utgöra kärnan af de skaror, som mahdins
fältherre Osmän Digma nu för till strid mot »turkar, egypter och
franker».
Till de nubiska folken höra 1. nubierna i den smala Nildalen
från Aswän ned till bottnen af Nilkroken vid Debba-Am buköl. Dessa,
som af araberna kallas beräbra (plur. af bérber, »berber», ej att
för-vexla med de hamitiska och således fullkomligt stamfrämmande
ber-berna i Algier och Tunis), dela sig efter dialektskilnader i tre
grupper, som följa hvarandra från norr till söder i distrikten: a)
Wädi-KetiUz och Wädi-Jiuba. b) Där-Sukköt och Där-MaJtäs, c) Don gola.
Af dessa tre dialekter, kenösi, mahäs och dongoläwi, är den
mellersta den renaste och vigtigaste. Nubierna äro kaflfebruna, ljusare än
bischarifolken, kraftiga och välväxta, men sakna de senares elastiska
gång och eleganta symmetri i kroppsformen. De äro uteslutande,
jordbrukare, hålla getter, får och kameler blott i ringa antal, och bo,
liksom de egyptiska fellaherna, i ordentliga hus af solbränd nillera.
Klädedrägten är hos de fattiga liknande bischaris, eller så godt som
ingen, men de förmögnare nyttja den vanliga arabiska från Kairo,
blå bomullsskjorta med mycket långa och vida ärmar, hvita
vidbyxor, som, gå till knät, röda skor med uppåt böjda spetsar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
