Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordostlig riktning öfver Saint Jean d’Acre, Bejrut, Damaskus och
Aleppo går till Diarbekir. Här sammanträffar den med en af Mindre
Asiens hufvudlinier, kommande från Skutar i och förknippande
Vest-Asien med telegrafnätet i Europa förmedelst den äldsta af de ofvan
skildrade kablarna, nämligen kabeln öfver Bosporen. En annan af
dessa linier går tvärs öfver Mindre Asien, från Skutari till Kariman,
en punkt på hufvudiinien i Mindre Asien, norr om Medelhafvet, och
en fjerde linie följer Svarta hafvets kust, går öfver Sinope och Batum
och träffar slutligen i Ti flis de redan omtalade linier, som öfver
Kaukasusbergen framtränga från Europa.
Af dessa sistnämnda förtjenar särskildt observeras den stora,
synnerligen vigtiga linie, som öppnades den 31 jan. 1870 och som,
på sätt och vis, har sin utgångspunkt i England, i det att en af
trådarna i kabeln Lowestoft—Norderney är upplåten åt det bolag, som
eger kabeln Kertsch—Taman samt den stora landtlinien. Denna
börjar i Tyskland vid Emclen, går derefter öfver Alexandrowna, ej långt
från Thorn, Warschau, Rowno, Odessa, Kertsch, Taman och Suchum
Kale, vid Svarta hafvet, till Tiilis, från hvilken sistnämnda stad den
fortsätter till Djulfa, Teheran och Bunjer, der kablarna vidtaga och
föra till Hindostan å ena och till Fava å andra sidan. Denna långa
internationella linie eges till större delen, nämligen Emdeti—Djulfa,
af ett privat sällskap, Indo-European T. C., som genom
underhandlingar mellan England, Tyskland, Ryssland och Persien fått
koncession å anläggandet af densamma. Återstoden, Djulfa—Busjer, tillhör
deremot persiska staten, som dock mot en årlig afgift uthyr den,
nämligen sektionen Djulfa—Teheran åt förenämnda privata bolag och
sista delen, Teheran—Busjer, åt Indo—European T. Department, en
slags engelsk-indisk statsstyrelse. Trafiken på denna linie, som
förmedlar telegrafkorrespondensen mellan England och det stora indiska
kejsarriket, är synnerligen liflig.
Medelpunkten för telegrafutvecklingen inom Persien eller Iran
bildas af Teheran. Utom de båda redan behandlade linierna till
Djulfa och Busjer utgå härifrån två ledningar till det asiatiska
Turkiet, en öfver Deliman, öppen för internationell korrespondens, och
en annan öfver Hannckin, blott tillgänglig för turkiskt-persiskt
telegramutbyte. Från Teheran sträcker sig vidare rakt öster ut en linie,
slutande i Mcched, sedan den utsändt en arm mot norr med
ändpunkt i Tschikischliar vid sydöstra kusten af Kaspiska hafvet.
Sistnämnda ort står dessutom i telegrafiskt samband med en sträckning
Krasnovoclsk—Mer c, som dock ännu ej till hela sin längd är
färdig. Slutligen torde också iakttagas, att från Ispahan på linien
Teheran—Busjer utlöper i sydostlig riktning en ledning till Kermam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
