Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af dem jag såg är likväl nu i verksamhet, nästan alla äro de
klädda af rik trädvegetation ända upp till spetsarna. På sjöar är
landet fattigt till följd af sin natur; några små, högt upp belägna,
hörde jag dock omtalas; dessa, som säkerligen äro kratersjöar,
hållas af indianerna heliga, ty de anse dem vara boningsorter för
gudarna.
Under den spanska eröfringstiden hade Talamanca ett stort rykte
för sin guldrikedom, och detta är den enda förklaringen, hvarför
spaniorerna, oaktadt ständiga nederlag, gång på gång sökte
bemäk-tiga sig landet. De lyckades också fatta fast fot på några ställen i
områdets utkanter, men blefvo snart åter utdrifna. Under senaste
tider hafva från det inre af Costa Rica gjorts flere försök att tränga
in i landet dels för att vinna guld, dels för att söka kautschuk,
men #dessa försök hafva städse på det eftertryckligaste afvisats af
infödingarna. På de allra sista åren har det lyckats Costa Ricas
energiske biskop, d:r Thiel, att från den atlantiska sidan vinna
någon terräng för sina missionssträfvanden. Denne prelat, med
hvilken jag under min vistelse i Costa Ricas högland fått tillfälle att
göra bekantskap, stod nu i begrepp att företaga sin andra
missions-färd till Talamanca, och som han välvilligt erbjöd mig att sluta mig
till hans sällskap, var dermed också för mig en möjlighet beredd att
komma in i landet.
Efter mycket besvär lyckades jag slutligen i Puerto Limon mot
dryg lega förhyra en kanot och två sambos (halfblod af neger och
indian), hvilka skulle föra mig till Puerto Viejo, den nordligaste
indianbyn vid kusten. Der eller en dagsresa längre in vid missionen
skulle jag enligt aftal träffa biskopen, hvilken ett par dagar förut
af-rest från Puerto Limon. Vid soluppgången anlände vi till Puerto
Viejo; byn beslod af fyra af palmblad täckta rymliga hyddor af
samma form som hos indianer och halfindianer i Costa Rica.
Invånarna här voro nämligen såsom kustbor i beröring med de hvita
och halfeiviliserade. En och annan af dem talade ock något spanska.
Sedan jag fått bärare och vägvisare — indianer från det inre, skickade
af biskopen — bar det af rött in i urskogen på en smal gångstig, der
ofta macheten måste göra tjenst för att bereda rum för de något
breda packorna; naturligtvis var tågordningen gåsmarsch. Så gick
vårt tåg upp öfver bergskullar, ned genom dalar och genom bäckar,
hvilka dock, tack vare den ännu herskande »torra årstiden», säilan
stego oss öfver knäet. Ehuru temperaturen var hög, 27° C. i
skuggan, och min egen packning betydlig, var dock marschen dräglig till
följd af urskogens täta löftak, som endast sällan lät en solstråle
tränga ned till oss. Indianerna voro muntra och godmodiga och un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
