Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
muscicapider, törn skator, mesar, 4 arter hackspettar, större och
mindre sparfvar, dufvor, Tinamus- och Crypturus-arter (stjertlösa
höns-foglar) och deras storväxta anförvandter af slägtena Crax och
Penelope blefvo här mitt byte. Insektfaunan lemnade likaledes mycket
rika bidrag till min samling.
Vi hade här vid Sipurio lärt känria Talamancas nuvarande
konung Antonio, en ung, välväxt, nära sex fot lång indian, som hade
blifvit döpt vid förra årets missionsresa. Han hade lärt sig något
spanska och yisade stor åtrå efter klädespersedlar och andra det
civiliserade lifvets produkter. Denna hans lystnad blef bästa källan
för mina etnografiska samlingar. Antonio hade blifvit konung först
efter ett blodigt krig emellan anhängarna till hans döde fader och
hans farbroder; de förras seger berodde till stor del på den hjelp,
de genom Mr. Lyon erhöllo från Costa Rica.
Konungens bostad, »hufvudstaden», som den artigt kallades af
munkarna, låg endast 5 kilometer från Sipurio och skulle blifva
första ståtionen på vår vandring. För att transportera vårt bagage,
hade konungen uppbådat omkring 30 indianer, hvarigenom ett godt
tillfälle var mig beredt att studera deras utseende. De voro i
allmänhet småvuxna, 5—572 fot långa, bredaxlade, smärta omkring lifvet,
med mjuka och behagliga kroppslinier, armar och ben med fylliga
muskler, händer och fötter små. Bröstet var högt och väl
utveck-ladt, hufvudet temligen stort, rundt, håret mjukt, rakt, svart och
vanligen långt nedhängande. Ansigtet var temligen bredt, med en rak,
bred, ej hög panna, rak, liten näsa, med ej särdeles starkt
utvecklade näsvingar. Munnen var liten, med fylliga, något framstående
läppar, kinderna fylliga, ej framstående. Öronen voro små, ögonen
alldeles rakt stälda, med svartbrun iris och måndelhvit ögonhvita.
Blicken var fri och lugn, dock likgiltig och utan skärpa. Hela
an-sigtsuttrycket utvisade godmodighet och vänlighet, och dessa
egenskaper visade sig talamancanerna också, under hela den tid jag
vistades ibland dem, besitta i ej ringa grad. Deras kroppsfärg var.
djupt bronsbrun.
Det var en liflig scen utanför missionsgården, då uppbrottet
skulle ske och packningen fördelas. Der vägdes och byttes och
gestikulerades, innan vederbörande kunde bestämma sig för hvilken börda,
som var den beqvämaste. Den sist upptagna bördan var också det
tunga altaret, hvilket skulle medföras för att begagnas vid messa i
urskogen. Omsider satte vi oss i marsch. Indianerna buro sina
bördor medelst ett bredt bastbånd öfver pannan och ett par dito
hängslen öfver axlarna, lunkande i en temligen hastig takt. Fär oss
»caballeros» gick första delen af färden särdeles beqvämt, ty Mr. Lyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
