Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Antonio hade lemnat oss sina hästar. Jag erhöll »konungens
stridshingst», en stor, styfsint och högbent engelsk häst, som genom
någon underlig nyck af ödet förirrat sig hit. Biskopen föredrog en
liten sedig passgångare. Snart måste jag dock erkänna, att min
upphöjda ställning ej var att rosa under en ridt genom urskogen, ty
upprepade gånger var jag nära att sopas ur sadeln af väldiga
ceiba-grenar och sega lianer. Den smala skogsstigen var nätt och jemt
upphuggen till manshöjd och, ehuru farten ej var stark, tröttnade
srnåningem min arm att svänga macheten mot de lömska lianerna.
Snart voro vi dock vid Tounsela, Antonios residens; här
gjordes halt, och vi inbjödos att göra ett besök i hans boning. Hvarken
delta hus eller något af de fem öfriga, som bildade
»hufvud-staden», gjorde dock något behagligt intryck på mig; de A
buro allt för tydliga spår af centralamerikansk civilisation,
då jag deremot hade hoppats att här finna några af de
mycket omtalade »palenques». Sedan hus och stad blifvit
vederbörligen beskådade och »chicha»1 i väldiga
qvanti-teter inmundigad, redo vi vidare och passerade* floden
Lar i, liksom Uren en biflod till Tiliri; den var ej mer
än 100 meter bred, men vadet var just ej ett af de bästa,
ty vattnet steg ända till sadelknappen. Genom en
glesare skogstrakt, prydd af rikblommiga passifloror, redo vi
ungefär 5 kilometer till Najvla och blefvo gästvänligt
emottagna af höfdingen derstädes, en jovialisk, fetlagd
man, klädd i talamancanernas vanliga palmbastgördel —
»giparovå» — jemte en kort öppen skjorta af groft blått
lärft. fmk
Då denna gördel i vanliga fall är indianens enda klä- (H fl
despersedel, kan den förtjena en kort beskrifning. Den är
väfd af bast från kålpalmen på en ytterst enkel väfstol, Moi©ixíiio.
nämligen en ram af fyra käppar; gördelns vanliga bredd
vexlar mellan 16 och 20 centimeter, dess längd från 2,6 till 3 meter; den
har en blekgul färg, den naturliga, och kännes mjuk och behaglig
fór känseln. Då indianen kläder sig, tager han den ena ändan af
gördeln i munnen samt den andra, hoprullad, mellan benen och
derefter upp baktill; den lindas nu 2—3 gånger hårdt om lifvet,
fram-fliken nedfälles och bildar ett fyrkantigt förkläde, hvarefter toiletten
är färdig. Qvinnodrägten är nästan ännu enklare; den består af ett
fyrkantigt tygstycke, omsorgsfullare väfdt än giparovån, af gräsfibrer
1 Indianernas favoritdryck; den beredes af mogna söta bananer med vatten
på sådant sätt, att frukten kramas sönder med händerna i en kalebasskål eller
utvispas deri medelst en molenillo (fig. 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
