Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underordnade frågor: i afseende å uttrycket, att handelsplatsen på
Beringön skulle ligga i en dal utmed hafsstranden, i afseende å
färg-varieteterna af de på ön förekommande fjellräfvar och i afseende ä
sjöutterns utrotande från många fångstplatser, der den fordom
förekommit i riklig mängd, vid hvilka frågor jag dock ej anser nödigt
att här vidare uppehålla mig. Jag skulle derför helt och hållet
uraktlåtit att upptaga hr Stej negers kritik till besvarande, om den ej
berört en för vetenskapen högeligen intressant fråga, den om
tidpunkten för sjökons utrotande.
Härom insamlade jag tvenne efter min tanke ganska
beaktans-värda uppgifter.
Den ena var uppgiften, att en sjöko blifvit sedd af tvenne, vid
mitt besök å Beringön ännu lefvande män, så sent som år 1854, en
berättelse, som af mig a priori på det högsta betviflades. Jag
an-stälde dock med anledning häraf och med tillhjelp af en tolk förhör
med dessa män, särskildt med hvar och en för sig, i en af
inbvg-garnes hyddor och utan något biträde af myndigheterna, hvilka, såsom
erfarenheten lärt mig, vid dylika förhandlingar endast verka
förvillande och skadligt Jag fick då af dessa personer de uppgifter,
som i »Vega-färden» anföras och hvilka synas mig göra det antagligt,
att det ifrågavarande djuret verkligen varit en sjöko. Sedermera har
hr Stej neger äfven anstält förhör med samme män och gifver
resultatet af sitt förhör obetingadt företräde. Men med livad rått? Jag
hade dock 1879 i fem och tjugu år arbetat som detektiv i vetenskapens
tjenst, och det ej alltid utan framgång. Jag hade tillbragt en stor
del af min lefnad med fångstmän, lärt mig att känna deras
tankegång och uttryckssätt samt blifvit förtrolig med det djurlif, som möter
oss i de arktiska och boreala hafven. Jag sökte sanningen och hade
ej behof att här göra mig påmint genom någon sensationsnyhet.
Är hr Stejneger rätt säker om att hafva lagt sina frågor bättre*
och mer opartiskt än jag? Vi hafva här båda spelat rolen af
ran-sakningsdomare, förhört samma vittnen och af dem erhållit något
olika uppgifter. För min del anser jag den berättelse mer trovärdig,
som afgifvits, innan vittnets, tankegång och omdöme blifvit förvilladt
genom allt för långvarigt korsförhör. Korsförhör är för öfrigt ej den
rätta metoden att ur en halfvild, oftast ordkarg fångstman utleta
sanningen. Jag måste derför göra anspråk på företräde för den berättelse,
som lemnades mig, och den tyckes antyda, att det ifrågavarande
djuret verkligen varit * en sjöko. Åtminstone öfverensstämmer den pa
ett synnerligen anmärkningsvärdt sätt med Stellers skildring. Någon
visshet föreligger här, jag medger det gerna, dock icke, ty vetenska-
Ymer 1885. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
