Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pen har inregistrerat allt för många misstag i afseende å djur, som
man trott sig hafva sett. Men beaktansvärd är dock dessa
»kreolers» berättelse, och icke är det väl antagligt, att i ett under förra
århundradet så föga besökt haf som norra delen af Stilla Oceanen
den sista ättlingen af slägten Rhytina fallit för fångstmannens harpun.
Jag förmodar t. o. m., att större delen af Bering- och Kopparöamas
svårtillgängliga kuster sedan Stellers tid ytterligt sällan besökts af
fångstmän.
Under mitt uppehåll på Beringön fick jag vidare upplysning
derom, att en gammal man visste omtala, att ännu under hans faders
tid sjökor dödats derstädes. Äfven med denne man anstälde jag
förhör; resultatet af detsamma anföres i Vegafarden (II, sid. 277) med
följande ord:
»En ”kreol” (d. v. s. afkomling af ryss och aleut), som var 67
är gammal, af förståndigt utseende och vid fullgoda
själsförmögenhe-ter, berättade: ’att hans far dött 1847 vid 88 års ålder. Denne, som
var från Wolhynien, hade vid 18 års ålder kommit till Beringön,
således 1777. De två eller tre första åren af hans dervaro, d. v. s.
intill 1779 eller 1780, hade man ännu dödat sjökor, medan de vid
lågvatten betade sjötång. Man hade endast ätit hjertat och användt
huden till bajdarer. Till följd af dess tjocklek klöfs den i tvenne
delar; två sådana genom klyfning uppkomna hudstycken hade åtgått
till en bajdar af 20 fots längd, 7V2 föls bredd , och 3 fots djup. Efter
den tiden hade man icke dödat några sjökor.»
Äfven här sökte jag efter bästa förmåga och oberoende af
förutfattade meningar utforska sanningen; i synnerhet vinnläde jag mig
om att reda gubbens kronologi. Denna var något invecklad. Det är
derför nog en möjlighet, att herr Stejneger har rätt, när han anger 1772
som årtalet för faderns ankomst till ön, och således 1774 eller 1775
som det årtal, då den sista sjökon der dödades. Men alldeles
obe-fogadt är det rent advokatoriska och godtyckliga försöket att helt och
hållet förkasta gubbens berättelse. Fångstmän hafva i .allmänhet
upplefvat för många äfventyr för att såsom söndagsjägare behöfva
dikta sådana, och i detta fall finnes ej det ringaste skäl att betvifla
mannens sanningsenlighet. Det faktum står således fast, att en ännu
1879 på Beringön lefvande man af sin trenne årtionden tidigare
af-lidne gamle fader hört, att sjökor sista gången dödats på ön i dennes
ungdom, och att man genom granskning af angifna ålders- och årtal
m. m. kan fastställa tidpunkten för denna händelse, enligt de tal jag
erhöll, till 1779 eller 1780, enligt hr Stejneger, till 1775. Skilnaden
torde vara för vetenskapen af föga betydelse, men sjelfva notisen är
af intresse, emedan den utgör den enda verkliga uppgift vi hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
