Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qvinnorna utföra detta arbete och hemta materialet från den ofvan
nämnda sumpmarken mellän byn och sjön. I hvarje hus jag tittade
in i, låg en stor hög lera midt på golfvet, och en eller flere qvinnor
voro sysselsatta med sitt arbete, vid hvilket de endast betjenade sig
af en konvext skuren träbit, med hvilken de ströko utanpå krukan,
under det de förde ena handen inuti som motlag. Det var förvånande,
hvilken säker blick för den rätta formen de hade, tack vare lång
öf-ning; intet kärl var på minsta sätt snedt eller vindt, utan fullkomligt
likformigt. På torkställningar öfver eldstäderna lågo uppstaplade
stora massor lerkärl af de mest olika storlekar och former. Under
torktiden föras de ut till försäljning och spridas öfver hela det
kringliggande landet, i söder ända till Bakundu-ba-Nambeleh.
Som nämnts var byn fattig, hvilket vi sågo genast vid vår
ankomst; vi frågade derför vår värd, om han kunde gifva oss alla mat,
eller om vi sjelfva skulle köpa sådan. Han svarade, att vi voro
hans gäster, och att han derför skulle förse oss med hvad vi behöfde.
Han gjorde äfven sitt bästa att anskaffa föda, men redan följande
dags morgon kunde han ej anskaffa mer än som var lagom för
Knutson och mig, hvarför vi sände ut vårt folk att köpa plantaner och
fisk, den senare för krokar, som voro mycket begärliga. Kungen var
mycket generad öfver sin fattigdom, som icke satte honom i stånd
att förpläga sina gäster, hvilka till på köpet voro hvite män. Han
var mycket uppmärksam; så snart vi gjorde min af att vilja sätta
oss, var han genast framme med ett par af de äfven här vanliga
fältstolarna. — Invänarne voro välvilliga, oförderfvade naturbarn,
bättre än de flesta andra vi sågo under färden. Giftermål ske
vanligen inom byn, så att det är mycket sällsynt, att en man tager sig
hustru från en grannby. — Vi sökte få veta namn på byar, belägna
norr och vester om sjön, men alla förklarade med en mun. att det
bebodda landet slutade här, och att åt dessa håll fans endast skog,
full af elefanter. Efter mycket frågande, och sedarr vi mutat dem
med tobak, blefvo de meddelsammare och förklarade, att de ej kände
till något land åt norr, men uppräknade namnen på en mängd byar,
liggande vester ut pu vägen till Old Calabar. Tvärt emot negrernas
vana, talade de sanning, hvilket vi sedermera funno, då vi passerade
de flesta af de af dem namngifna platserna. — Under de två nätter
vi tillbringade här, oroades vi af de näsvisaste råttor, jag någonsin
sett. De sprungo flere gånger öfver oss, och en nappade Knutson
i näsan; Nbome fick ett stort stycke af det tjocka skinnet under ena
foten afskaladt, hvilket skedde så fint, att han icke vaknade —
verktygen matte alltså hafva varit mycket skarpa.
Dagen efter vår ankomst togo Knutson och jag hvar sin kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
