Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forsade åt S30°V med en bredd af 38 meter och ett djup af ö,s m.
Det var nu tydligt, att den ej kunde vara densamma, som Rumbi,
hvilket vi först trott. Antagligt är, att den sistnämnde ej bildar en
sjelfständig flod utan endast utgör en — den ostligaste — af Rio del
Reys mynningsarmar. Färden gick äfven denna dag genom den
mörka, oändliga skogen och öfver en mängd små bäckar, alla
styrande kosan till Oånge.
Vägen, som i början varit jemn och lerig, blef snart stenig och
höjde sig så småningom, steg plötsligt ungefär 90 meter brant uppför
och följde derpå smala bergskammar med en afgrund på hvardera
sidan. Upp och ned gick det nu; än ned.i en trång bergsdal med
en skummande bäck på bottnen, än upp på någon ny bergskam.
Vägen var i backarna betäckt med hvitt qvartsgrus. Kautschukväxten
förekommer här mycket talrikt. På en höjd midt i skogen låg en ny,
mycket stor kanot, för hvilken en bred väg blifvit uthuggen. Denna
följde den väg vi gingo, men rakt fram med undvikande af dess
krokar. Med mellanrum af l8/4—2 meter voro störar utlagda tvärs
öfver vägen. På dessa skulle kanoten framdragas den mer än 7 km.
långa vägen till hafvet. Dettas brus trängde slutligen till våra öron,
och snart anlände vi till en creek, der vägen slutade. Vår vägvisare
från Likingi höjde nu några skarpa, genomträngande rop, på hvilka
han strax fick svar. Ett par små kanoter framsköto plötsligt från
en arm af creeken, men försvunno åter lika hastigt i denna
vatten-och mangrove-labyrint. Vi ropade efter dem, att de skulle sätta oss
öfver, och efter en stunds väntan ankom en stor kanot, i hvilken vi
alla inskeppade oss jemte sakerna. Efter en kort, ljudlös fard under
mangroveträdens löfhvalf utkommo vi på en lång, smal lagun skild
från hafvet af en bred sandbank. På lagunens inre strand, som höjde
sig ett par fot öfver vattenytan, låg en af endast nio hus bestående
by, kallad Betikka. Husen voro byggda på fotshöga lerplattor, och
en del stodo vid flodtiden till hälften ute i det grågröna, illaluktande
vattnet. Så borde ett äkta första klassens febernäste vara inrättadt
för att på möjligast korta tid göra slut på en menniska. Vi voro
nödsakade att stanna här öfver natten och togo derför allesamman
kina på qvällen. Våra män hade fått mycket förtroende till denna
medicin, sedan ett par af dem under färden blifvit af densamma helt
hastigt kurerade från feber.
Föda var det knappt om här, hvarför hela byn gjorde sitt bästa
att gifva oss qvällsmål. En hade kokat torkade plantaner, en annan
kom med ett fat plantaner och ett par fiskar, en tredje med rostade,
mogna plantaner o. s. v.; för Knutson och mig slagtades en
kyckling. Ehuru sålunda hela byn bidrog till måltiden, Fingo dock våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
