Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste jag lemna en framställning af dess väsentliga innehall samt om
de förhållanden, under hvilka den ifrågavarande dialogen blef skrifven.
Såsom man redan af titeln finner, måste i denna dialog Timaios
vara hufvudpersonen. Sagan om Atlantis framsäges dock ej af denne,
utan. af Kritias, en slägting till Platos moder, Periktione, jemte
hvilken han härstammade från en viss Dropides, som antages varit
Solons broder, men i alla händelser varit med denne mycket nära
förenad genom vänskapsband. Såsom en tradition, berättad inom
familjen, men antagligen dock ingalunda ämnad att hemlighållas, har
denna saga, hvilken ät Solon skall liafva blifvit berättad i Egypten,
omsider kommit till Platos kännedom och af denne vidare blifvit
omtalad. — Att här meddela sagan i sin helhet, skulle upptaga för
mycken Lid, dessutom finnes ingen fullständig svensk öfversättning afTimaios.
Det är således endast hufvudpunkterna af denna, eller en mycket fri
och afkortad öfversättning, jag här kan bjuda mina ärade åhörare.
I Nildeltat finnes ett landskap, kalladt det Sai’tiska. 1 detta
landskap är Sais den största staden, och från denna härstammade äfven
konung Amasis. Staden grundlädes af en gudinna, som egypterna
kalla NeTth men hellenerna Athene. Safterna påslå sig äfven vara
stora vänner till athenarne och på sätt och vis deras slägtingar. Då
han var rest till denna stad, berättade Solon, bemöttes han med stora
hedersbetygelser och fick dervid tillfälle att med de sai’tiska presterna
samtala om. Greklands äldsta historia, om hvilken han märkte så väl
sig sjelf som ock öfriga greker ega nästan ingen kännedom alls. Da
han en gång begynte tala om Phoroneus, om Niobe, om den stora
öfversvämningen och om Deukalion och Pyrrha, samt dervid försökte
att angifva tiden för dessa tilldragelser, hade en af presterna, en
mycket till åren kommen man, tilltalat honom med orden: o Solon,
Solon, Ni hellener förbli dock alltid barn, en gammal hellen gifves
det icke. Huru menar du detta ? sporde då Solon. I ären alla unga
till sinnet, svarade presten; hvarken hafven I någon på mångårig
tradition grundad åsigt, ej heller något vetande, grånadt af tiden.
Orsaken härtill är följande. Mångfaldiga och mångartade förstörelser
hafva förekommit 4)land menniskorna, och skola förekomma; de
största genom eld och vatten, genom tusen andra omständigheter de
mindre. Naturligtvis äro de, som bebo höga berg, högtbelägna och
torra orter, mer utsatta för olyckshändelser än bebyggarna vid floder
och vid liafvet. Men för oss är Nilen i allt annat afseende en
räddare, liksom han äfven bevarar oss mot en sådan fara. Och då
gudarna rengöra jorden, i det de låta densamma öfversvämmas, så bli
de på bergen boende ox- och fårherdar räddade, men stadsborna hos
eder bli bortspolade i hafvet. Hos oss inträffar deremot aldrig något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
