Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
Den senare anlöpte den 21 november nämnda år ön Mokil, der professor
N. J. Andersson landsteg och under några timmar gjorde en botanisk
exkursion ; påföljande dag tillbragte fregatten vid Ponapé, der äfven
landstigning gjordes. Under senaste tider hafva Carolinerna varit föremål för
delvis ganska noggranna forskningar af den amerikanska missionären Gulick,
ryssen Miklucho Maklay samt tyskarna Tetens, Kubary och Finseh.
Öarnas ekonomiska betydelse har naturligtvis spelat en rol i den
politiska fråga, som framkallats af tvisten om höghetsrätten öfver c^eni, och
bör derför med några ord beröras.
Det var under detta århundrades första årtionde, som handel och
sjöfart i vestra delen af Stilla oceanen först började uppblomstra. Handeln
bedrefs då mest af spanska, engelska och amerikanska fartyg, och föremål
fór densamma voro sköldpadd, perlemor, hajfenor — en i Kina omtyckt
läckerhet — sandellrä och sist och förnämligast »trepang», ett af vissa
hafsdjur (sjögurkor, Holothuria) beredt födoämne, likaledes afsedt för den
kinesiska marknaden. Längre fram blefvo dessa trakter skådeplatsen för en
rätt talrik hvalfångareflottas bedrifter, hvars hufvudstation blef Ponapé, den
vigtigaste af Carolinerna. Kacheloten eller spermacetihvalen, som utgjorde
föremålet för denna fångst, började dock snart att utrotas, och dermed
upphörde hvalfångareiarderna, troligen på 1850-talets slut, samtidigt hvarmed
äfven byteshandeln med infödingarna såsom mindre lönande väsentligt
förminskades.
Ej långt derefter hade emellertid några tyska handelshus, förnämligast
Cæsar Godeffroy i Hamburg, gjort Söderhafvets öar till föremål för sina
spekulationer. Importen dcrifrån omfattaije egentligen kokosolja, hvilken
man till en början i färdigt skick tillbvtte sig af infödingarna. Då emeller
tid dels dessa icke rätt förstodo att pressa oljan, dels åtskilligt gick
för-loradt genom läckage under den långa transporten till Europa, började
Godeffroy, dertill föranledd af exempel från Ceylon, att i stället för den
färdigberedda oljan, tillhandla sig råämnet för densamma, eller
kokosnötternas i bitar skurna, torkade kött, en produkt som i handeln kallas »kopra*.
Vid ankomsten till Europa uppmjukas kopran, pressas med maskin och
lemnar då dels den klara kokosoljan, som har stor användning i tvål och
såpfabrikationen, dels en gröfre olja, användbar till maskinsmörja, dels
slutligen en fast återstod, som pressas till kakor och användes till
kreatursfoder. Äfven fibrerna, gom omgifva kokosnötens skal, äro en vigtig
handelsartikel; deras användning till golfmattor m. m. är allmänt bekant.
Då genom stark efterfrågan priset pä kopran stigit betydligt, eller till
280 mark för ton, så uppkom tanken pä att genom egna planteringar
uppdraga kokosnötterna. Plantager för detta ändamål anlades nu pä
Ellice-ooh Samoaöarna, hvilka sistnämnda äro medelpunkten för den tyska
söder-hafshandeln. På en engelsk acre sättas 80 kokosplantor, och mellan dessa
planteras, under del de äro i tillväxt, bomull, som gifver den utmärkta
bomulIssort som kallas »Sea Island Colton». Hedan i det 6:te året bära
palmerna, och i det 10:de äro de i sin fulla kraft; hvarje träd
frambringar då årligen 100 nötter, och en acre planterad med palmer lemnar i
medeltal en ton kopra, hvarför produktionspriset uppgår till högst 80 mark.
medan kopran i Europa betalas med 400 å 400 mark för lon, hvari dock
icke värdet af kokosfibrerna är inberäknadt. Hvilka betydande proportioner
denna affär tagit, framgår deraf, att under åren 1876—78 den tyska in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
