Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förseln från Söderhafvet i värde uppgick till 18 millioner mark, hvaraf
74 procent belöpte sig på kopra, 13 procent på bomull och 9,6 procent pä
perlmusslor. Antagligen hafva Carolinerna ännu icke varit föremål för dylika
plantageanläggningar; säkerligen erbjuda de emellertid synnerligen gynsam
mark derför. Tyskarnas affärer på dessa öar hafva hittills troligen
inskränkt sig till byteshandel med infödingarna, bedrifven af små fartyg, som
underhålla förbindelsen mellan öarna och hufvudstationerna, af hvilka de
till Carolinerna närmaste torde vara de på Nya Britannien och på JalUit,
«n ö i Marshall-gruppen.
Då en detaljerad skildring af ögruppens särskilda delar skulle föra för
långt, må här blott omtalas tvenne af de mera märkliga öarna, nämligen
Ponapé och Yap.
Den förra är belägen i arkipelagens östra del och har helt och hållet
karakteren af de förut skildrade höga öarna. Den är till oph med den
högsta af alla, liksom den är den till arealen största; en af öns trenne
bergstoppar uppnår en höjd af nära 900 meter. Till formen är ön nästan
qvadratisk; den omgifves på ett afstånd af V2 Bil 1 mil från stranden af
ett barrierref, på hvilket flere små öar äro belägna och som genomskäres
af åtskilliga kanaler. Innanför refvet finnas flere hamnar, af hvilka i
synnerhet fyra, belägna på olika sidor af ön, utmärka sig genom sin godhet.
Invånarna hafva mer än de andra öarnas inbyggare stått i beröring med de
hvita, hvilkas inflytande gjort sig gällande i befolkningens klädedrägt och
vapen, men, märkligt nog, endast föga förmått ändra dess religiösa
föreställningar och sociala sedvanor. Infödingarna beskrifvas såsom resliga och
välväxta och med icke obehagliga, t. o. m. vackra anletsdrag. Deras inre
egenskaper få deremot icke liknande loford af de senare resandena, hvilket
förnämligast torde vara att tillskrifva det dåliga inflytande, som råa
matroser och andra europeiska äfventyrare der utöfvat. Drägten består för
männen blott af en ’bindel kring höfterna och för qvinnorna af ett tygstycke,
som lindas kring lifvet och räcker något nedom knäet. Såsom prydnader
begagnas blomkransar på håret och hvarjehanda föremål, som stickas in i
de genomborrade öronflikarna. Den vigtigaste prydnaden är dock
tatuerin-gen, som på Ponapé både bland män och qvinnor förekommer i den högsta
utbildning. Verktyg, husgeråd och vapen existera numera knappast i sina
ursprungliga former, utan äro allmänt ersatta af europeiska fabrikat. I
husbyggnad äro ponapeserna synnerligen skickliga; på manshöga grundmurar
af basaltblock uppföra de sina rektangulära hus med höga, skarpt sluttande
tak, täckta med palmblad. Det hela sammanhålles genom tåg af
kokos-fibrer, som kring takbjelkarna ofta lindas i sirliga mönster. Ännu större
än boningshusen äro båtskjulen, i hvilka kanoterna förvaras upphängda på
tvärbjelkar. De ur en enda trädstam urhålkade, 30—40 fot långa
farkosterna bära äfven vittne om stor konstfärdighet.
Ön är delad i fem oafhängiga distrikt, hvart och ett under sin höfding,
som af sina undersåtar uppbär en viss tribut, hvars aflemnande är förenadt
med festligheter. Förberedelser till och deltagande i dessa fyller större
delen af folkets tid. Då och då företagas äfven krigståg för att upprätthålla
höfdingarnas anseende, men krigen bestå mera i skrik och hotande
demonstrationer än i några lifsfarliga företag. Religionen uppgifves bestå i en dyrkan
af förfadrens andar; gudabilder förekomma ej, men stor fruktan hyses för
gastar och troll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
