Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En segling i Las Perlas-arkipelagen, af Carl Bovallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erbjödo den största omvexling, än höga brant stigande sidor klädda
ända upp till krönet med bredbladig kaktus och små taggpalmer,
än högstammig skog, än låga stränder med jättehöga träd, hvilka
buro lianer af de mest olika former, från ett segelgarns till den
svåraste kabels tjocklek. Då jag följt floden till dess källor, befann jag
mig på en vidsträckt platå, ungefar 150 m. öfver hafvet. Åt SV.
sänkte sig landet sakta till dess det långt bort i fjerran mötte en hög
kompakt bergmassa, som tycktes fylla en god del af öns södra hälft.
Åt N. och O. omgafs platån af mäktiga höjder beklädda med
månghundraårig urskog.
I norra delen af den vik, som tjenade oss till hamn, hade jag
upptäckt mynningen af en betydligt större flod, och den följande
dagen användes till att närmare utforska densamma. Denija gång
medtog jag José, den bäste af mina colombianer.
Undersökningen af floden försvårades derigenom, att den vid sin
mynning flyter mellan två brant stupande berg och der bildar ett
15—20 meter högt vattenfall. Då vi kommit till den nedre bassinen,
beslöts att vi skulle kringgå vattenfallet på södra sidan af floden. Det
blef en af de mödosammaste och farligaste vandringar jag gjort. Än
krypande under taggiga buskar på toppen af bergshöjden, än
begagnande starka lianer som gungor för att passera klyftorna i berget, än
på trädrötter och grenar klättrande utefter bergets brant stupande sidor,
kommo vi slutligen förbi fallet ned till floden och fortsatte sedermera
jemförelsevis lätt vår vandring uti vattnet eller på stranden. Floden
hade här ofvanför vattenfallet en bredd af 20—25 m., och ännu 3
kilometer från mynningen uppgick dess bredd i medeltal till 12—15
meter. Dess lopp var jemnt och sakta, längre upp afbrutet af ett
par smärre katarakter. Stränderna voro praktfulla, men deras
vegetation nästan ogenomtränglig. Jag följde floden 7 kilometer upp,
utan att hinna dess källa.
När vi åter kommo ned till stranden, funno vi, att högvattnet
hade afstängt oss från lägret; det fans derför ingen annan utväg än
att söka nå detsamma simmande förbi de utspringande bergen.
San José, nu alldeles obebodd, skulle med lätthet kunna föda en
befolkning af 10,000 personer och eger alla förutsättningar för att
vara en den angenämaste boningsort man kan finna mellan
tropikerna. Den förtjenar väl namnet Perla de Las Perlas*. Dess
rikedom på dyrbara trädslag, såsom mahogny m. fl., erbjuder
nybyggaren goda medel till utkomst, och en gammal sägen från spanska
tiden uppgifver flere af Öns floder vara guldförande.
Från San José’, hvilken jag lemnade med verklig saknad, styrde
vi mot El Rey, storön i arkipelagen, och fl^go under öfverfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
