Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
En resa i Guatemala.
Af Gustaf Eisen.
I.
En ångbåtsresa från San Francisco söder ut är nästan alltid högst
angenäm. De häftiga vindar, hvilka sommar och vinter igenom äro
en plåga för San-Francisco-bon, aftaga ju längre söder ut man
kommer; ja, redan efter första dagsresan kännes en betydlig förändring.
Allt lugnare blir hafvet, och det börjar snart göra skäl för sitt namn
— »Stilla hafvet». Styr man deremot norr ut, är förhållandet helt
annorlunda: vind och töcken, sjögång och andra obehagligheter följa
en långt norr om Oregon. Reser man ändå längre mot norr,
förmodar jag att man redan på förhand och en gång för alla beslutat
att taga vädret som det kommer, utan knot och motsägelse.
Den som en gång fått smak på södern, förnyar gerna
bekantskapen; man vill än längre söder ut. Så var det åtminstone med
mig. Jag hade alltid längtat till södern, och då nu ett tillfälle yppade
sig. så packade jag i hast min kappsäck,, köpte paraply och regnrock,
patroner för studsare och revolver, ritbok och hängmatta, och var så
färdig för en resa i tropikerna.
Den 4 januari 1882 var allt i ordning, till och med ångbåten,
hvilket senare hör till ovanligheterna på Pacific-kusten. På en halftimmes
tid hade vi styrt rundt kring San Francisco och nalkades »Golden
Gate», de branta och vilda klippor, hvilka stå likt skildtvakter på
bägge sidor om inloppet till hamnen. Vi hafva snart ingenting mera
alt se på, äfven »Sealrocks» med sina hundratals sälar (Otaria ursina)
ega icke mera nyhetens behag, och befästningar, fyrtorn och klippor
försvinna snart bakom oss. De första dagarna, då vädret var
blåsigt och obehagligt, styrde ångbåten långt utorp sigte af land. Under
denna tid mötte vi icke en seglare, icke en fogel eller hvalfisk, rent
af ingenting, och de enda märkvärdiga tilldragelserna om bord voro
spikandet af utdrag ur loggboken och middagsmåltiderna, hvilka
senare på sjön alltid framstå såsom oaser i öknen. Längs Galiforniska
kusten är den stormiga väderleken kronisk: endast sällan ser man
C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
