Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sakerna för tunga, ty under prat och cigarettrökning tummades,
vägdes och vandes de på alla kanter. Ändtligen funno vi två som åtogo
sig arbetet och beredde sig dertill. Detta senare tillgick så, att
mannen först slog ett tåg om kofferten och band båda ändarna af
detsamma vid ett stycke oxhud, några tum bredt och ungefar en fot
långt. Derpå satte han sig sä ned på marken med ryggen mot
kofferten, tog oxhudsremsan omkring pannan, drog kofferten öfver
ryggen och krälade så på alla fyra, tills han småningon kunde resa sig.
Sedan detta var gjordt, var värsta svårigheten öfverstånden, och vi
tågade upp mot staden och hotellet, en någorlunda stor »adobe-» eller
lerbyggning, till hvars egare jag lyckligtvis hade
rekommendations-bref. Detta hade den välgörande påföljd, att vi fingo en någorlunda
hygglig middag med godt kaffe och derefter sängar med både lakan
och filt, hvilket torde höra till undantagen.
På aftonen gjorde vi i sällskap med flere senores från Escuintla
en fard genom staden. I den mörka natten syntes denna vacker nog:
smala gator, omgifna af låga murar . och låga hus, stora förfallna
eller halfförfallna kyrkor och vidsträckta öppna platser, skuggade af
lummiga träd. På ena sidan af staden flöt en å, och öfver denna
var spänd en hög stenbro, från hvilken vi skådade ned p^
vattenfallet under oss. Detta säges vara mycket vackert; nu förnummo vi
deraf knappast mera än bruset samt en hvit strimma omgifven af
mörka trädgrupper. Natten var klar och så varm, att man hade
kunnat sofva utomhus utan täcke eller skydd.
Morgonen derpå väcktes vi på slaget 3, för att med diligence
fortsätta resan till Guatemala. Våra amerikanska koffertar, hvilka
betecknades med namnet »möbler», måste vi dock lemna efter oss
för att sedermera befordras med ox-»caretas» till vår bestämmelseort.
På diligencen fingo vi naturligtvis vänta, ty ingenting i Spanska
Amerika göres i någon brådska. Ändtligen närmare klockan 5 kon\
det gamla skrällande åkdonet, hoppande öfver kullerstenarna på
gatan i största fart, och snart voro vi instufvade deri samt på väg til!
Guatemala.
Guatemala ligger 2,500 fot högre än Escuintla; det bar derföre
ständigt uppåt. Snart började det ljusna, och strax utanför staden
sågo vi till venster om oss den högresta »Volcan de Agua», än
skymd af några vid vägen växande träd, än åter resande sig fritt
öfver hela det omgifvande landet. Just som solskifvan rörde vid
horisonten, upplystes vulkanen liksom af en inre glöd. Den mörka
färgen sjönk likasom ett täckelse sakta ned från dess topp, och för
ett ögonblick tecknade den sig mot himmelen som en ofantlig
pyramid målad med eldfärg på en duk af silfvergrått. Men då sol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
