Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några andra alster i nät hängande från pannan ned på ryggen. Santa
Maria var derföre folktomt, tyst och stilla, och jag ansåg det vara
en riktigt hygglig plats. Den ende, som var qvar i byn, var alcalden,
med en stor sjuk fot närmast liknande en jättemurkla, och han
erbjöd sig godhetsfullt att vakta våra saker, hvilket jag knappast ansåg
behöfligt, ty der sågs ingen *som kunde stjäla dem.
Vulkanen, som från Santa Maria sträcker sig jemnt sluttande
uppåt, tyckes, sedd derifrån, bestå af tre olika fargade delar: först
toppen, intagande ungerår en tredjedel af höjden, bar och grå, utan
skog; nedanför denna kommer skogsbältet af mörkare färg, något
oregelbundet löpande upp och ned i zigzag. Lägsta tredjedelen, till
färgen ljusare grön, består af skoglös, mest odlad mark, med
majs-och potatisfält. Som jag på förmiddagen ej hade något att göra,
gick jag upp till skogen för att se huru denna såg ut. Vägen dit var
ytterst brant och marken på många ställen så lös, *att man antingen
sjönk ned eller halkade tillbaka. Skogen börjar icke småningom,
utan är skarpt begränsad, samt utgöres af jätteträd af mångfaldiga
slag, med stammar som de väldigaste ekar. Kronorna sluta sig högt
öfver oss likt gröna, konstigt formade hvalf, genom hvilkas sprickor
då och då en solstråle tränger sig. Längs stammarna slingra sig
klängväxter, sträfvande upp till trädens toppar, utvecklande blommor
och blad och nedsändande mjuka snaror svajande i vinden. Den
vackraste bland dessa var den vilda Grenadillan, ett slags Passiflora,
hvars egendomliga blommor och stora gula frukter kunde ses uppe
bland löfverket. På de högsta grenarna växte äfven en mängd
Cactus-arter, hvilkas långa smala stänglar likt tjocka rep hängde ned från
löfhvalfven och ofta rörde vid marken. Dessa hundratals fot långa
tåg voro fullsatta med stora, röda blommor med långa, hvita, tofslika
ståndare. Längre ned på trädstammarna växte andra örter och äfven
smärre buskar, bland hvilka Fuchsior med långa röda blommor togo
sig riktigt praktfullt ut. På marken syntes buskar af bambu med
långa, gula rör och knippen af fina, spjutlika blad, och på de
skuggigaste ställena växte Melastomer med oerhördt stora, sammetslena
blad och den vackraste nervbyggnad. Äfven slingrande liljeväxter
voro ej sällsynta, och en Alströmeriacé (Bomarea), med stora
knippen af brandgula och röda blommor, gjorde vackert afbrott i den
frodiga grönskan.
Mot qvällen gick jag åter ned till Santa Maria, satte upp
hängmattan mellan stolparna i cabildons veranda, samt beredde mig till
att taga en välbehöflig hvila. Men min förhoppning härom blef
tyvärr nästan alldeles sviken. Knappt hade jag kommit i ro, innan den
nyss så stilla och fredliga byn började antaga ett helt annat utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
