Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarje gren och stam var klädd med lång, grön mossa, bland hvilken
växte ormbunkar af allehanda slag. Salvia med stora långa qvastar
af rpdgula blommor växte likt höga buskar kring stigen, hvilken
äf-ven var kantad med Begonia i flere arter, med stora gröna glänsande
blad och vackra klasar af ljusröda och hvita blommor. Bland träden
syntes jättelika lagerträd, med små aromatiska blad och nötlika
frukter, samt ej att förglömma det ståtliga handträdet (
platanoides), hvilket för lång tid ansågs utdödt, så när som på två
exemplar någonstädes i Mejico. Trädet har stora, handlika blad, på
undra sidan hvitludna, samt uppnår en höjd af 150 fot eller mera.
Blommorna äro röda eller rödbruna och ståndarna sammanvuxna, så
att de bilda en liten utbredd hand, flere tum lång. Dessa »händer*
falla lätt af, och marken under träden är beströdd med dem; deraf
trädets namn.
Stigen blef slutligen så brant och trädrötterna så många, att man
nära nog klef uppåt som på pinnarna af en stege. Lika plötsligt som
skogen hade börjat, lika plötsligt slutade den. Derefter vidtog en
sträcka, täckt af höga gräsväxter, bildande riktiga snår, och här och
der stodo tallar med långa barr och glesa kronor. Marken var så
hal af dessa nedfallna barr, att det endast var med stor
svårighet som man kunde akta sig från att slinta. Regnet hade under
vintertiden urholkat vägen på många ställen, så att den liknade en djup
ränna. Ju högre upp vi kommo, desto brantare blef det, och jag
kunde endast taga några få steg utan att hvila. Snart voro vi inne
i en klyfta med vilda klippväggar, mellan hvilka vi stundom måste
klättra upp. På de mindre branta ställena växte här en utmärkt
vacker ormbunke med flere fot hög stam och en krona af blad, bildande
en regelbunden utspridd strut, troligen någon Aspidium-art. En hjort
sprang upp ur det höga snåret, men innan jag fick fatt i min bössa,
som bars bakom mig, var han redan ur sigte. Så snart jag stadnade,
kändes det kyligt, och det var ej heller underligt, ty marken befans
frusen endast några få tum under jordytan. På många ställen
syntes stora hål i marken, troligen gjorda af hjortarna för att komma åt
att slicka på isen, det enda vatten, som tinnes på vulkanen. Denna
brist på vatten kan endast förklaras genom markens vulkaniska natur,
som är till den grad porös, att vattnet lätt försvinner i djupet. Efter ett
häftigt regn, rinner nämligen detta undan på få minuter, utan att gifva
upphof till källot* eller långvariga flöden. Kratern, hvilken invändigt är
flere hundra fot hög, eger på ena sidan en stor öppning, liksom om
ett stort stycke blifvit afslitet och ryckt med sig jord och skog, såsom
äfven berättas hafva varit förhållandet. På den tiden, dä Guatemalas
hufvudstad, Ciudad Vieja, låg vid foten af Volcan de Agua, var kra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
