Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en krona af 15 fots genomskärning; i klippor, remnor och på
dikeskanter, der skuggan är tätare, frodas talrika Begonia-arter med klasar
af skära blommor och stora, sköldlika, glänsande blad.
På sluttningen af Fuego ledde min väg genom en ogenomtränglig,
tropisk skog, och en underbarare växtlighet än här hade jag aldrig
skådat. De väldiga stammarna, ofta 10 till 15 fot i omkrets, tycktes
det oaktadt smärta, ty de reste sig ej sällan 150 till 200 fot högt, för
att först vid denna höjd utbreda sina lummiga kronor. Hvarje stam och
gren var ölverväxt af slingrande Aroideer med hvita, callalika
blommor och jättelika blad. Ingen solstråle trängde ned till marken;
allt var höljdt i ett egendomligt halfdunkel. I träden öfver oss skreko
gröna papegojor eller hvilade stora gröna iguaner. med kam på
huf-vud och rygg. Här och der flög en sex tum bred fjäril, till färgen
violett med skiftning i brons och guld.
I denna del af landet finnes en mängd stora egendomar, tillhöriga
en del af landets förnämste män. Hvarje dag gick jag förbi flere
sådana, odlade med kaffe, sockerrör eller helt enkelt »saccate», ett slags
högt, i tufvor växande gräs, ypperligt foder för hästar och
nötkreatur. Hufvudbyggnaderna voro af »adobé» eller sten, men låga och
fula, det förra dock nödvändigt i anledning af jordbäfningarna. Någon
smak i anordningen, några vackra trädgårdar eller skuggrika alléer
finner man här icke; Guatemalas invånare hafva numera ej sinne
för det sköna. Hvad skulle dock icke kunna göras i trädgårds- och
parkväg i ett land, der naturen är sä yppig! Det är mer än en
företeelse i landet, som gör främlingen frestad att instämma i det yttrande
jag en gång hörde, att »naturen i Guatemala gjort allt för växt- och
djurverlden, men lemnat menniskan sjelf som ett fä». Man måste
dock komma i håg, att det folk, som nu beherskar både Guatemala
och större delen af Centralamerika, ej är landets äldsta invånare,
utan afkomlingar af »los conquistadores», de okunniga spanska
röfvare-horder, som lör några hundra år sedan förstörde den ursprungliga
civilisationen, men ännu icke lyckats att sätta någon annan i dess
ställe. Indianerna sjelfva äro ännu i dag ett ojemförligt mycket
hyggligare folk än »spaniorerna», eller rättare de spanska talande ,
med hvilken benämning förstås en blandning af spanior och indian,
ty några fullblodiga spaniorer finnas här ej längre. Det vore dock
orättvist att inbegripa hela den spanska talande befolkningen
under nämnda, ofördelaktiga omdöme, men undantagen äro så få, att
de knappast kunna tagas i betraktande vid tal om folket i dess
helhet. De förnämsta och hyggligaste familjerna hafva till större delen
blifvit fördrifna för sina politiska äsigter och träffas nu i San
Francisco.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
