Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Initialmeridianens historia, af H. von Schwerin. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
systematisk karta till stånd. I likhet med sina föregångare, tvingades
han att i det stora hela förmedla orternas geografiska läge genom att
jemföra de uppgifter, som voro att hemta från ilinerarier och
sta-diasmer. De i dessa /örekommande, högst otillförlitliga värderingarna
af afstånden förvandlade Ptolemaios till hvad vi kalla geografisk
lon-gitud (och latitud), hvarigenom hans arbete erhöll ett förföriskt sken
af vetenskaplighet och symmetri, hvilket det ingalunda förtjenade. Till
formen blef det öfverensstämmande med önskningsmålet för en
vetenskaplig geografi, till- innehållet var det deremot i sjelfva verket
särdeles rått och ofullkomligt.
Araberna, som tillträdt arfvet efter hellenerna, gjorde visserligen
icke så få, delvis ytterst lyckliga rättelser af Ptolemaios’
längdbestämningar, men i det stora hela hyste de en allt för djup vördnad för
den gamle alexandrinske geografens vetenskapliga auktoritet för att
våga företaga några mera genomgripande förändringar af de genom
honom vunna resultaten. Framför allt betraktades sålunda den af
Ptolemaios hyllade åsigten, att den bebodda delen af jorden sträckte
sig från vester till öster öfver en längd af 180° såsom en trosartikel,
hvars sanning ingen vågade betvifla.
Vid valet af sin utgångsmeridian visade deremot de arabiska
geograferna ett betänkligt godtycke. Ty, under det att en del af dem
behöllo den traditionela meridianen genom Fortunaterna, räknade
deremot andra sina longituder från den linie, som berörde yttersta
delen af Afrikas vestkust (eller gick genom Herkules stöder vid
Gibraltars sund). Äter funnos andra, som räknade sina längder från
jordens östligaste punkt; bland andra antager t. ex. den bekante
inedeltidsgeografen Kosmas Indikopleustes detta beräkningssätt.
Egde araberna en dunkel aning om Tenerifas pik, lärde de dock
säkerligen icke känna Canari-öarna förr än i medlet af 14:de
århundradet, sedan de redan blifvit upptäckta af spaniorer och portugiser.
De äldre arabiska geograferna veta dock att omtala
»Fortunatech-öarna* i Atlanten, ett namn som synbarligen kommit till dem
för-medladt genom de latinska folkens hörsägner. Den store arabiske
geografen Edrisi, som i 12:te århundradet besökte England, hade
der inhemtat underrättelser, hvilka kommo honom att med
Forlunat-öarna förblanda de fabelaktiga öar, som i ö:te århundradet skulle
hafva upptäckts af den irländske munken, den helige Brandanus.
Annu större förvillelse orsakades af de arabiska astronomerna, hvilka
allmänt beräknade längden från de meridianer, som voro dragna
genom deras egna observationsorter, Damaseus, Antiochia, Bagdad
m. fl., der den arabiska vetenskapligheten hade sina brännpunkter.
Framför allt annat vilja vi i detta sammanhang anföra den me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
