- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 6 (1886) /
208

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och förde tanken med sorg p& den hårda nödvändighet, som tvungit mig att
taga medmenniskors lif, tankar hvilka förjagade all sömn under återstoden
af natten.

Så snart dagen grydde, sände jag ett par af Mafielas män till Dom
Peteto med förfrågan, huruvida han nu betänkt sig och vore villig att infinna
sig till palaver. De utskickade kommo inom kort tillbaka, åtföljda af en
skara män, bärande en stor del af det stulna, jemte löfte att inom tvenne
veckor återställa återstoden eller in natura ersätta dess värde. Jag förberedde
dem på att, om detta löfte ej hölles, deras by skulle brännas, och anträdde
omedelbart derefter min marsch mot den 18 mil härifrån aflägsna, folkrika
byn Mpangoa, der jag motsåg mycken svårighet att få dithörande bärare att
återställa eller betala af dem försnilladt gods. På väg till nyss anförda ort
hade jag att passera byn Mkoumbi, hvars höfding likaledes hade en son,
Kalemba, som tjenstgjort såsom kapita, men ej redovisat för hvad honom
anförtrotts. Omkring klockan 10 f. m. nådde jag denna by, i hvilken jag,
varnad af föregående dags äfventyr, inryckte åtföljd af hela min lilla trupp.
Ej en lefvande varelse syntes eller hördes i densamma; till och med höns
och getter voro försvunna. Byns samtlige invånare hade flytt, medtagande
allt, som för dem var af något värde. Redan i begrepp att gifva signal till
afmarsch, hörde jag plötsligt ur en alldeles invid byn befintlig, djup, tätt
buskbevuxen ravin barnskrik, hvilket man sökte nedtysta, och trodde mig
deraf kunna antaga, att byns befolkning låge dold i de täta snåren. Jag
framsände nu min ropare, som på för negrerna egendomligt sjungande sätt
framskrek, att »Mfumu Lembanzi ville tala vid höfdingen.» Intet svar. Ännu
en gåug lät jag upprepa samma ord, tilläggande, att intet ondt skulle
vederfaras byn, blott man komme fram. Samma resultat. Nu befalde jag roparen
tillsäga dem, att jag ogerna ville använda våld, men att, om de ej infunne
sig till palaver, innan jag slutat min frukost, som jag nu gick att intaga,
funne jag mig nödsakad att dem till straff sätta eld på husen och skjuta ned
i ravinen. Fortfarande samma envisa tystnad. Alltså upptändes eldar, och
frukost tillagades, bestående, såsom vanligt, af höns, batater med maniokbröd
och te, en kost, vid hvilken man snart ledsnar, då hönsen äro magra och sega
samt derjemte ingalunda tilltaga i smaklighet genom det grymma sätt, på
hvilket de transporteras, hängande ofta flere dagar med hopbundna fotter och
nedåt dinglande hufvud vid ett snöre, som är fäst kring midjan af bäraren.
Det hufvudsakligaste näringsmedlet utgöres af te med rostade bananer, men
lätt inses, att detta ej gifver mycken styrka. Efter slutad måltid hvilade vi
till fram mot middagen, och då försöken att i godo komma till rätta med
byns invånare ej lyckades, återstod ej annat än att skrida till handling.

Jag utstälde härför mina män i linie längs utmed ravinens kant och
tillsade dem att på mitt kommandoord »eld» liktidigt aflossa gevären, sigtande
på den genom löfverket framskymtande lilla bäck, som rann i ravinens botten,
emedan jag ej ville skada, endast skrämma de undangömda. Omedelbart efter
salvans aflossande hördes skrik af qvinnor och barn, och flere män, bland
hvilka jag igenkände höfdingen, störtade fram ur snåren, kastade sig på knä.
ropande: »Visidi, visidi, mfumu Lembanzi, mbote, mbote!» — vi komma, vi
komma, höfding Lembanzi, fred, fred! — Sedan jag, med anledning häraf,
ytterligare tillförsäkrat höfdingen, att jag kommit i fredlig afsigt, nalkades
han, ifrigt bönfallande, att jag ej skulle göra honom något ondt, samt åtföljd
af en lång bengel, i hvilken jag igenkände den rymde .kapitan Kalemba, som,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1886/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free