- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 6 (1886) /
209

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

osktadt sin svarta farg, var smutsgrå i synen af rädsla. Denne sistnämnde
greps genast på min befallning. Ett stort antal beväpnade infödingar började
nu visa sig, hvilket föranledde mig att göra för dem begripligt, att första
fiendtlighet från deras sida vore signal till höfdingens och Kalembas död, och på
hvardera sidan af dessa placerade jag en af mina män med befallning att vid
första fiendtlighet ögonblickligen nedskjuta dem. Jag tillsade derefter de
anländande att på marken nedlägga sina vapen, hvilket, för att ingifva dem
förtroende, äfven anbefaldes mina män, hvarefter den vid palaver vanliga
cirkeln bildades, i hvars midt höfdingen och jag satte oss, och efter
intagandet af några klunkar palmvin, började underhandlingarna. Jag höll ett
längre tal, i hvilket jag framhöll, hurusom jag fullt litat på mina svarta
vänner, hvilka voro mig så kära, att jag för att bringa dem »malesu»
(näsdukar), »mavoungou» (filtar), »zimboutta» (bössor) och »mtio raputu» (krut)
lemnat mitt hemland på andra sidan hafvet, hvarest »malafou mputu» och
»mbisi» (rom och kött) funnos i öfverflöd. Man hade dock svikit mitt
förtroende, men jag vore ännu villig att förlåta dem detta, så vida de
undansnillade varorna återlemnades eller ersattes. Höfdingen, synbarligen rörd af
min vältalighet, tog sig en duktig klunk palmvin och svarade derpå, att tan
fann min fordran rättvis, men att, sedan hans män, skrämde af underrättelsen
om en karavans fängslande i Léopoldville, hade kastat sina bördor, folk från
andra byar hade stulit dem. Jag invände häremot, att detta vore mycket
möjligt, men att Kalemba såsom kapita vore ansvarig för godset. Efter
åtskillig rådplägning lofvade höfdingen att, derest jag ville lemna honom en
stunds frist, tillrättaskaffa så mycket som möjligt af det stulna. Härpå ingick
jag, dock med vilkor att Kalemba fortfarande blefve min fånge, intilldess så
skett. Höfdingen aftågade med sina män, och inom kort återvände de,
medförande omkring tre fjerdedelar af det saknade. Att anskaffa hvad som fattades
förklarade de ej låta sig göra, då detta vore styckadt och såldt. Då jag var
angelägen att snart fortsätta min marsch, lät jag mig härmed nöja, dock
under vilkor, att ersättning borde mig tillhandahållas vid min återkomst.
Sådan lofvades, och i glädjen öfver den lyckliga utgången ville höfdingen
skänka mig en tioårig flicka af sin familj — en gåfva, som dock afböjdes.

Klockan var nu 3 e. m., och jag gaf signal till afmarsch med byn
Mpangoa till mål. Då jag trodde mig kunna antaga, att dennas befolkning
ej vore så lättskrämd som i den nyss lemnade, helst den redan för ett par
år sedan anfallit associationens män, hvarvid flere zanzibariter dödats och
anföraren, doktor Pechuél, sårats, tågade vi med den största försigtighet
framåt. Skymningen började redan inträda, då vi nalkades byn, och de två
zanzibariter, hvilka jag förutskickat för att rekognoscere, rapporterade, att
talrika beväpnade infödingar voro synliga i det höga, byn omgifvande gräset.
Då jag ville, om möjligt, undvika strid och i synnerhet en strid under mörker,
hvilken skulle gifva mina fiender med deras noggranna kännedom om terrängen
afgjorda fördelar, beslöt jag att bivuakera på en höjd utanför byn. Så skedde,
men dervid företedde sig, att tillgång å vatten saknades, och jag tvekade att
sända någon af min trupp att hemta sådant från en flod i närheten, då ett
bakhåll dervid vore att befara. Vi fingo alltså nöja oss med en i synnerhet
för en europeisk mage föga tillfredsställande aftonmåltid af krossad maniok
och rostade »peanuts». Derunder frågade mig Ali, liksom på skämt, om jag
ej tyckte om det höga gräset. Jag förstod väl hans mening, att genom att
tända eld på detta och derigenom troligen äfven hela byn — ett af desse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1886/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free