Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antagligen en liten sten ingått tatt under högra bröstvårtan. Blott några
droppar blod syntes, och den tappre pojken förklarade, att han förmådde följa
oss till det anfall, som nu var oundvikligt, då ett återtåg sannolikt skulle
lockat fienden att rycka mot vår station, i hvars magasin förråd af stort värde
förefunnos.
Obehindradt framkommO vi till byns utkant, men då vi skulle
genomtränga ett densamma omgifvande busksnår, möttes vi åter af skott från
så nära håll, att röken slog oss i ansigtet. Vi rusade framåt, och nu uppstod
en strid man mot man. Efter att hafva afskjutit min sista patron, grep jag
till revolvern och rusade in i snåret, der jag fick syn på upphofsmannen till
denna strid, kapi tan Nsungou, i begrepp att aflossa sitt gevär. Ögonblickligen
sprang jag mot honom, afsköt min revolver, men felade, och i detsamma small
hans skott, dock med den påföljd, att hans gevär exploderade, troligen emedan
han lagt för mycket krut i den gamla muskedundern. Med ett skri af smärta
försvann han i gräset. Jag ville rusa efter, men vid en blick bakom mig
såg jag tre af de mina ligga blödande på marken och ett par andra
sysselsatta med att förbinda en af dem. Min första omsorg blef nu att biträda
härvid, och då jag fann, att blodet störtade ur ett sår i arman, slöt jag deraf,
att pulsådern skadats. Enligt på Karlberg erhållen undervisning inlindade jag
hastigt en sten i min näsduk och pressade denna ofvanför såret, hvarefter
blödningen snart stillades. Den sårade hade äfven fått ett skott i benet, vid
hvars undersökning jag fann en stenkula inkilad i sjelfva benet, hvilken jag
ansåg rådliga8t att tills vidare lemna orörd. De båda andras sår syntes ej
vara farliga, om än hindrande dem för tillfället från vidare strider. Vi buro
de sårade ett stycke bort och lemnade några män till deras skydd. Med 12
man intog jag nu åter vår ställning i de byn omgifvande busksnåren,
under det att våra fiender höllo sig inne i densamma i skydd af sina kojor.
Temligen uttröttade stannade vi en stund i denna goda position för att hemta
oss, hvarunder dock då och då ett skott föll å ömse sidor, så snart någon
oförsigtigt visade sig mellan buskarna eller husen. Slutligen gaf jag dock
tecken till anfall, och under mina zanzibariters rop af »Allah il Allah» rusade
vi in i byn. Ett fruktansvärdt skjutande och handgemäng följde nu, men
inom kort lyckades det mina af motståndet uppretade män att undanjaga de
väl 50 gånger starkare infödingarna, och svängande af gräs i hast hopflätade
bloss började de antända husen, hvilket jag denna gång tillstadde som ett
rättvist straff. Bananträden afhöggos äfven, och då allt stod i ljusan låga,
drogo vi oss, allt jemt skottvexlande, långsamt tillbaka. Plötsligt hörde vi rop
och skott från den plats, der vi lemnat våra sårade. De voro anfallna. I
fullt språng skyndade vi till deras bistånd, men härunder erfor jag på en
gång en häftig smärta, liksom af ett hårdt slag i ena benet, hvaraf jag fäldes
till marken. Jag reste mig dock och följde, om än med svårighet, min trupp,
till dess vi nådde den lilla öppna kulle, å hvilken vi lemnat våra sårade.
Här omringades vi af våra fiender, som, dolde i gräset på ett par hundra
stegs afstånd, underhöllo en jemn eld. Vår ställning började att blifva kritisk.
Sju af mina män voro sårade, två af dem så svårt, att de måste bäras, och
våra patroner började att taga slut. Vi måste följaktligen tänka på reträtt.
Placerande de sårade mellan oss och fördelande deras patroner mellan de ännu
stridsduglige, anträdde vi vårt återtåg under fiendens jemna eld och hämdskri.
Härunder kommo de oss en gång så nära, att ett handgemäng’ syntes förestå.
Jag tog då stöd för mitt gevär mot en gren och sigtade noga på en oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
