Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen salle, som gick i spetsen för den anryckande, tjutande skaran, gaf eld
och träffade s&, att han, efter att hafva svängt ett ögonblick ined armarna,
föll framstupa utan att vidare röra sig. Detta syntes hejda våra angripare,
och d& liktidigt en vänligt sinnad höfding, Makito, som hört den långvariga
skottvexlingen, syntes rycka fram med ett par hundra män till vår
undsättning, vände de oss ryggen. Denna hjelp kom f grefvens tid, ty vår
ammunition var nära slut. Omkring klockan 10 nådde vi åter Lutete, der en
missionär, Comber, som tillika var läkare, tog vård om våra sårade — 14 af de
19 män jag medfört. Af dessa var den nämnde Baraka värst deran. Den
stenkula, af hvilken han sårats, hade träffat ett ref ben, glidit af nedåt detta
och inträngt i lefvern. Han afled äfven af detta sår, med hvilket han under
4 timmar fortsatt striden. Sjelf led jag ar svår värk i både ben och hufvud.
Då jag afdrog min strumpa, fann jag, att det slag jag känt härledde sig från
ett skott, genom hvilket en stenkula och kopparskrot inträngt i benets köttiga
del. De blefvo lyckligt uttagna, hvarefter Bmärtan minskades. Febern tog
deremot allt mera öfverhand och nödgade mig snart intaga sängen, i hvilken
jag förblef flere dagar under föga sans.
Nästfoljande dag infunno sig sändebud från den förstörda byn, Nhombi,
under anhållan om tillgift. De hade under striden fått 11 döde och många
sårade, erlade värdet af de stulna messingstrådsringama i elfenben samt
lem-nade den skyldige kapitan såsom gisslan, till dess de godtgjort dem ålagdt
skadestånd med 60 getter. Denna lexa torde för längre tid betaga dem lusten
att uppträda fiendtligt mot associationens män.
Först d. 12 juni kände jag mig åter stark nog att anträda återmarschen
till min station, Manyanga. Härunder hopsamlade jag och medtog de
infödingarna ådömda böterna af getter och får, så att jag vid min hemkomst,
d. 13 på aftonen, medförde 127 kreatur.»
Löjtnant Dannfelts helsotillstånd blef mot slutet af år
1884 så angripet, att han måste återvända till Europa. Redan
d. 4 mars 1885 anträdde han emellertid återfärden till Afrika.
Anländ till Kongo, beordrades han först till Léopoldville för
att deltaga i en expedition uppför Kassai, men då hans
närvaro vid den gamla stationen Manyanga befans vara nödvändig,
fick han återgå till denna station, der han fungerade såsom chef,
äfven sedan i juli 1885 beslut fattats om stationens nedläggande.
I okt. och nov. förlidet år deltog han å Kongostatens vägnar i
den kommission, som skulle bestämma gränsen mot de åt
Frankrike afträdda besittningarna, och undertecknade d. 27 nov. 1885
fördraget om nämnda gränsreglering. Den 15 april detta år
utnämndes han till chef vid Lukungu, som nu är den enda stationen
i katarak to mrådet, och till chef för transporterna inom detta
område. Efter den treåriga tjenstetidens utgång har löjtnant
Dannfelt nyligen antagit nytt engagement.
Krusenstjerna, Emil Sebastian von, föddes d. 30 sept. 1853,
utnämndes till underlöjtnant vid fortifikationen 1873 och befor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
