Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om natur och folk i hjertat af Central-Afrika, af Arvid Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM natur och folk i hjertat af central-afrika. 263
hvite man och beskyddare med bön om hjelp i farans stund. När
jag lofvat bistå dem efter förmåga, sade de sig ock vara villiga
att qvarstanna i sina byar och ieke såsom förr vid liknande fall
fly inåt skogarna. Emellertid förnyades ryktena, det ena mera
fasaväckande än det andra, om arabernas råa och grymma
framfart; och då det slutligen spordes, att det var den beryktade
arabhöfdingen Tipu-Tips folk, som nalkades våra trakter, blef det
mig omöjligt att längre lugna infödingarna. Den store konungen
Zeva-Zeva med allt sitt folk flydde för att undgå förödelsen, och
många andra negerstammar i min omgifning följde hans exempel.
Blott de, som bodde vid floden, stannade qvar, men packade alla
sina varor i kanoterna för att vara färdiga att hvilket ögonblick
som helst begifva sig i väg.
Den 17 oktober ankom den hemskt förebådade arabkaravanen
och slog sig ned på Yanaserangas ö, strax ofvanom 7:de
Stanley-fallet. Följande dag fick jag bud, att Tipu-Tips son Monioamani
skulle besöka mig; ty det var han, som med 300 man hade anländt
hit för att skaffa elfenben. Ehuru rykten förmält, att hans visit
icke skulle blifva af vänlig beskaffenhet, beslöt jag mig dock för
att visa honom den största möjliga vänlighet och icke genom att
samla mitt folk låtsa om, att jag ett ögonblick fruktat att i
honom finna en fiende.
Medan mina män arbetade i närheten för att. om så
påfordrades, i hast kunna sammankallas, stannade jag i sällskap med
belgiern Amelot och min betjent på verandan, redo att der
mottaga Monioamani. När förtruppen, 15 ynglingar, väpnade med
bössor och knifvar, ryckte in och gjorde halt framför ingången till
min hydda, då flydde alla qvarvarande infödingar, och jag hade
sålunda endast mina 23 män att i händelse af anfall lita på.
Kort derefter inträdde på min veranda Monioamani och hans
niam-paras, iklädda långa hvita skjortor, och med en omgifning af
omkring 50 väl väpnade män. Monioamani, som var en lång smärt
yngling om vid pass 24 år, till ansigtsfärgen mera gul än svart och
till utseendet mera lik en hvit man än en neger, försedd med
svart tunnt helskägg, helsade så nedlåtande, som hade han visat
mig en särdeles stor ynnest genom att räcka mig sin hand. Hans
eskort var icke en bit artigare. Dock bjöd jag dem alla sitta
ned och, sedan jag helsat Monioamani välkommen, uttryckte jag
min glädje öfver att få göra bekantskap med den beryktade
Tipu-Tips son samt yttrade mig smickrande om Tipu-Tip och de många
tjenster, han gjort hvite män på deras resor i detta land. Af
Monioamani uppfordrad att omtala af hvilken anledning jag dragit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
