Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om natur och folk i hjertat af Central-Afrika, af Arvid Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till detta land, berättade jag, att jag var mr Stanleys man och
att jag kommit i syfte att förbättra landet genom att bygga, odla,
plantera m. m. »Men», frågade han, »huru bär dn dig åt med
men-niskoätarna här i landet, då du har så få män till ditt försvar?»
Till svar fattade jag mitt winchester-gevär och sade: »med detta
skjuter jag 10 vildar i minuten, om så påfordras». För att visa
både min och gevärets förmåga profsköt jag, på Monioamanis
begäran, mot stenar i forsen på alla möjliga distanser, och då jag
alltid träffade, sökte han utfinna ännu svårare mål, men, då det
befans vara möjligt att med detta lilla gevär skjuta på för honom
obegripligt långa håll, förklarade han till sist, att det icke skulle
vara roligt att komma i krig med£mig.
Efter den betan blef jag vänligare bemött både af
Monioa-mani och af hans följe. Han var nu villig att ingå i ett längre
samtal med mig, hvilket slutade med den vanliga begäran att få
gå utför floden in på Kongo-associationens område samt min
derpå följande vägran. Monioamani hotade då att gå utan mitt
tillstånd, men ändrade sig och sade, att han ville betänka sig, då
jag förklarade att många och stora stationer funnos längre ner
efter floden, der han, om icke förr, skulle hindras i sin väg af väl
beväpnade män. Likväl vore jag öfvertygad om, att hvarken
Tipu-Tip eller hans son ville gå i strid med de hvite, »då, såsom
hvar man vet, Tipu-Tip och mr Stanley äro de bästa vänner, och
då dessutom både I och öfriga araber hafva många fördelar af
att här umgås fredligt med de hvite. Vi hvite», sade jag, »önska
ingenting hellre än att få vara edra vänner. Det kan du bäst
finna deraf, att vi här icke uppträda med stor krigsmakt. Men
viljen I ändtligen krig, så skall nog mr Stanley draga försorg
om, att både denna plats och öfre Kongo försvaras; ty han
förfogar öfver en myckenhet folk och har stora förråd af ammunition,
kanoner och gevär. Dock skola vi hvite aldrig börja krig, om
vi tillåtas att få ostörda bygga och bo här.»
Monioamanis mod sjönk. Efter ett par dagar kom han åter
och föreslog att få blifva min vän och broder. »Du är dock ingen
vanlig menniska», sade han, »som vågar stanna mot Monioamanis
och Tipu-Tips beryktade krigare, för hvilka infödingarna i tusental
fly lång väg.» Vänskap stiftades nu oss emellan; ett kontrakt
uppsattes, hvarunder Monioamani skref sitt och sin faders namn,
och förbundet stadfästades enligt landets sed med Ömsesidiga
presenter, hvaribland jag fick mottaga en 80 fot lång kanot, som nu
är stationens välbehöfliga egendom. Genom detta
vänskapsförbund, som mer och mer stärktes, då vi ömsesidigt besökte hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
