Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om natur och folk i hjertat af Central-Afrika, af Arvid Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra, och Monioamani omsider såsom otvetydigt bevis på sin
vänskap lät hela sitt harem göra visit hos mig — en högst ovanlig
hedersbetygelse — fick jag sålunda ett utmärkt tillfälle att skydda
mina infödingar, hvilka också derför blefvo mig synnerligen
be-vågna. På min förfrågan, om Monioamani i en framtid ville taga
mig med till Zanzibar svarade han, att han, hvilken dag jag
önskade, vore redo att ledsaga mig dit med alla sina män.
Emellertid kom nu den ofvannämnde Kajumba åter med vid
pass 300 män; och ett formligt krig utbröt mot de intet ondt
anande infödingarna. Araberna hade allesamman förenat sig
emot dessa, emedan ingen ville unna den andra fördelen af att
plundra dem. När jag omsider såg, att araberna nedrefvo
associationens flagga och började antända den midt emot stationen
liggande Katukamas by, dröjde jag icke ett ögonblick att med
mitt Martini-Henri-gevär sända ett kulregn in i byn, som sålunda
efter en liten stund rensades från dessa röfvare. Sjelf var jag
beredd att dyrt sälja mitt lif. Men Monioamani kom i stället
helt uppskrämd till mig, bad mig glömma det brutna löftet och
lofvade återställa allt, hvad på honom ankomme. Han erkände
tillika, att hans folk, ehuru emot hans order, hade börjat detta
krig, emedan det fruktade att förekommas af Kajumba, hvilken
de icke ville unna den fördelen. Allt gjordes ock godt och väl
derigenom, att Monioamani i min närvaro återlemnade de fångade
slafvarna och betalade 30 stora kopparringar i ersättning åt
Katu-kama, byns höfding. Dessutom lofvade ytterligare både han och
Kajumba att aldrig söka gå utför floden eller på annat sätt störa
freden. Grenom denna uppgörelse ökades mitt anseende och min
makt i hög grad hos både araber och infödingar, och dessa senare
skattade sig särdeles lyckliga att få stå under associationens
beskydd. Sjelf lefde jag nu en tid lycklig i den angenäma
förhoppningen, att jag på vänskaplig väg räddat öfre Kongo från
dessa arabkaravaner, som förvandla landet i deras väg till en
fullkomlig ödemark. Men mina illusioner varade blott en liten tid.
Redan i midten af december ankom Tipu-Tip med 1,000 män.
Han intog från början en hotande ställning mot mig, derför att
jag sökte förhindra araberna från att gå utför floden; och han
förklarade, att han ämnade gå vidare med alla sina män. »Om
araber eller hvite söka hindra mig i min väg», sade han, »är jag
beredd att strida med dem. Jag tycker icke om att blifva
besvärad, och dig skulle jag råda att taga dina haussas och begifva
dig hem till Europa igen. Dina zanzibariter tänker jag taga med
mig och återföra till Zanzibar. Din ö är mera lämplig för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
