Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om natur och folk i hjertat af Central-Afrika, af Arvid Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
letat sig väg ända in till dessa vildmarker; eller ock satt jag i
allsköns ro med pipa i mun och beundrade Kongos höga, vackra
stränder och de förtjusande utsigter, som landet i öfrigt erbjöd,
allt under det att kanoten gungade på skuminande vågor från
fall till fall. Dessa lågo dock på rätt stora afstånd från
hvarandra, så att det åtgick 1 å 2 dagar mellan hvarje vattenfall.
Det är endast två af dem, det 7:de och det 5:te, det s. k.
Amanga-fallet, som äro så höga, att kanoten måste dragas öfver dem
invid land; de öfriga deremot, som egentligen utgöras af en massa
forsar, besvära icke synnerligen mycket roddarna, hvilka från
sin tidigaste barndom vänja sig att söka väg i forsarna. Rodden
pågick så från kl. 6 på morgonen till kl. 4 e. m. med två roddlag,
hvaraf ett i sänder arbetade.
Hvarje afton, sedan vi funnit en lämplig bivuakplats, lade vi
i land och tillredde vårt nattläger. Tipu-Tip lät uppslå ett stort
tält för min räkning. Rundt deromkring restes flere större och
mindre tält för honom sjelf och hans närmaste män. Slafvar och
roddare tillredde åt sig sjelfva i stor hast små nätta löfhyddor
så väl gjorda, att de der inom voro fullt skyddade för regn.
Utanför hvarje hydda och emellan tälten tändes, sedan solen
gått ned och kolsvart mörker inträdt, en massa eldar, hvilkas
flammande sken vackert belyste den fina grönskan rundt omkring
lägret och gaf åt det hela ett högst pittoreskt utseende. Vid
dessa eldar syntes qvinnor och män tillreda aftonmåltid eller röka
sina pipor, allt under de lifligaste samtal.
För egen del inbjöds jag hvarje afton att intaga min måltid
tillsammans med Tipu-Tip. Den bestod vanligast af ris, getkött
och curry. Den uppdukades på vackra arabmattor, som betäckte
marken. Ett jättestort fat med ris af bästa sort sattes midt på
en matta, och omkring detsamma stäldes en mängd små koppar
eller djupa talrikar, innehållande currysås och kött. När bordet
var dukadt, kringbars af slafvar en stor kanna med vatten och
ett tvättfat af tenn eller koppar, för att gästerna skulle få två
eller duscha sina händer, innan de gingo till bords. Derpå tog
Tipu-Tip plats vid risfatet och bjöd mig till sin sida efter att
förgäfves hafva erbjudit mig ett särskildt fat. Hans chefer slogo
sig ned, så långt utrymmet medgaf, vanligen 5 å 0 omkring samma
fat. För det öfriga folket dukades en massa sådana fat på mattor
eller på marken rundt omkring. Och så började måltiden. Med
sina fingrar togo de djupa tag i det stora risfatet, hvarpå rikligt
med curry öfveröstes för att göra måltiden mera saftig. Liksom
om det varit ett slags täflan, tycktes en hvar bemöda sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
