Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om natur och folk i hjertat af Central-Afrika, af Arvid Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den förutnämnda, af Monioamani till mig öfverlemnade
kanoten tillredde jag så beqvämt som möjligt för denna utfärd. Midt i
farkosten byggdes ett 7 fot högt tak af bamburör, hvilket täcktes
med dubbla rörmattor, så att det kunde trotsa de häftiga Ösregn,
som här så ofta förekomma, och tillika erbjuda ett skydd mot
eqva-torns glödande sol. I båda ändar af denna hytt anbragtes på bottnen
i kanoten 1 V2 fot höga afbalkningar af trä och murbruk för att
hindra regnvattnet från fören och aktern att rinna in i hytten.
Sedan min tältsäng och en stol af bambnrör insatts, arabmattor
utbredts på golfvet och tygforhängen fästats vid båda öppningarna,
var min lilla koja på gungande botten så ypperlig, att hvem som
helst haft skäl att afundas min lott. För min välplägning sörjde
kocken, som bakom hytten rostade bananer och maniok, stekte
höns eller kokade kaffe öfver en eld, som uppgjordes på en liten
plan af stenar och murbruk. Midt i kanoten på ömse sidor om
hytten var plats för min betjening och mina försvarare, 5
zanzi-bariter, af hvilka en skulle tjenstgöra såsom tolk och en vara
föreståndare för köksdepartementet. Kanoten bemannades med 15, i
röda turbaner klädda roddare, 7 i fören och 8 i aktern. Till
besättningen hörde dessutom två i lätta och nätta drägter klädda
arabgossar, som skulle städa hytten, stoppa min pipa, servera
måltiderna m. m.; dessa hade frihet att vistas hvar helst de ville i
den stora kanoten. Vid afresan hissades i aktern associationens
vackra blå och gula flagga; i fören svajade arabernas röda.
Sålunda utrustad infann jag mig på utsatt tid i Tipu-Tips
högqvarter vid Vanaserungas ö strax ofvanför vattenfallet och
sällade mig till hans af 20 större och mindre kanoter bestående
flottilj, med vid pass 200 mans besättning, plus 4 af Tipu-Tips
favorithustrur. Jag mottogs ytterst artigt och vänligt. När sedan
hela flottiljen sattes i rörelse till affärd, aflossades från
Tipu-Tips kanoter dånande gevärssalvor, hvilka besvarades af hans
lydige tjenare på stranden under ackompanjemang af de vildars
jubelskrän, som nyfiket betraktade det ovanliga skådespelet. Så
började resan inåt det mystiska Manjemalandet. Snart
förklingade arabernas afskedshelsningar, hvilka vanligen uttryckas så
här: »Wimbo chini tjoungu dju» (Kölen ned och masten upp;;
eller: >Kaa salam sana na watu wako ngiani» (lycklig resa
för dig och dina män), och medan roddarna paddlade fram kanoten
efter ena stranden, satt jag i min hytt försjunken i tankar. Ur
dessa väcktes jag dock inom kort af vildgäss eller apor, som
kommo oss för nära, och lockade mig att lägga an och fyra af.
Deremellan begagnade jag till lektyr någon svensk tidning, som
Ymer 1886. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
