Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa genom Afrika, af Edvard Gleerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
galningar, alla med höjda spjnt. Jag kände på mig, att
situationen började blifva kritisk, fick hastigt tag i tolken och gick midt
in bland de fiendtliga infödingarna, med endast en liten spatserkäpp
i handen. Detta imponerade nog på dem, men de voro så
exci-terade. att det dröjde en stund, innan jag kunde få gehör, och
jag observerade särskildt en ung, vacker pojke, som kommit
springande långt ifrån och tycktes vara mycket missbelåten, att
allt skulle sluta så fredligt. Högra handen höll krampaktigt om
spjutet, och armen riktigt darrade af begär att stöta ned mig.
Slutligen lyckades jag emellertid genom min tolk förklara för
vildarna, att vi på intet vis ville undandraga oss att följa
häfd-vunnen sed och betala tull, men som ingen kommit och begärt
sådan, hade vi fortsatt marschen. Den förnämste af vildarna
svarade då höfligt, att röfvarestammen Wahumba för två dagar sedan
gjort ett ströftåg mot dem och tagit en qvinna uti skogen, som
ligger i vår väg, samt att de möjligen komme att anfalla oss i
morgon, då vi antagligen skulle tro, att det varit Ugogos
infödingar, som gjort det, emedan tull ej utbetalts till dem. Derfor
var det bäst för oss att stanna öfver natten i lägret och göra
underhandlingar med höfdingen på platsen samt skicka tull till
honom. Jag gick naturligtvis in på förslaget, och allt slutades
lyckligt.
Nästa dag, den 2 juni 1886.
På morgonen gjordes en 5 1 2 timmars marsch genom en tät
skog, som dock ej hindrade mig att bäras i hängmatta, emedan
den i dag bars af endast två män. Kl. */2 12 nåddes byn Handa
Grano, der det fans ett stort läger, hvilket antydde fordran på
tull. Som jag emellertid var långt före min karavan, passerade
jag, men fick återvända, sedan jag färdats framåt en qvarts timma,
emedan jag hörde rop och skrik från karavanen, som just då nått
fram till lägret och tänkte passera, men blef våldsamt hejdad af
infödingarna, som kommo mot dem beväpnade. Dessutom blef
en del af mina bördor brutalt nedkastad af en kiswahili-talande
Unyamvesi-inföding, som tjenstgjorde hos höfdingen på platsen
såsom tolk vid tulls utkräfvande. När jag hörde allt detta, blef
jag ursinnig öfver deras ohöflighet, och sedan samme
Unyamvesi-inföding vägrat att komma och göra underhandling, samt tillropat
mig, att han var sultan på platsen, svarade jag honom i raseri,
att han var en simpel slaf, ett djur, fick tag i min revolver och
bössa och rusade å stad for att uppsöka höfdingen på platsen. En
karl lät jag följa med och bära fem jordhackor af jern, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
