Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa genom Afrika, af Edvard Gleerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bredd. Behagligt var det emellertid ej att åtfölja dessa
arabkaravaner. Be marscherade for långsamt. Också hade vi gjort
endast en dagsmarsch tillsammans i det på dryg tull så pockande
Ugogo, som i alla reseskildringar från dessa trakter beskrifves
som det fattigaste land med de sniknaste och mest oförskämda
infödingar, förr än jag förlorade tålamodet och rusade i förväg
med min lilla karavan, som i allt egde endast två gevär.
Från förden genom Ugogo ber jag att få anföra ett par
dag-boksnoteringar:
» Tisdagen den 1 1886.
Två timmars marsch genom den kuperade Kongeskogen,
hvar-under jag hörde ett lejon ryta på afstånd, förde oss till
Hirindi-slätten. Yi passerade denna och slogo läger på andra sidan kl.
9,30 f. m. I dalen lågo några byar, och således kunde jag gissa
till, att vi måste betala tull här. Bå vi voro ungefär midt på
slätten, sprungo sex elandantiloper upp och korsade gångstigen
cirka 200 meter framför oss. Jag sköt, men kulan passerade
mellan tvenne af dem. Strax derefter ryckte vi in i
Hirindi-slättens karavanläger. Min karavan ville stanna qvar här öfver
natten, men som vi endast marscherat 2 V2 timmar i dag, yrkade
jag på marschens fortsättande, och efter något bråk med mina
män, hvilket kom mig att glömma tullens betalande, fortsattes
marschen. Jag hade just lagt mig beqvämt i min hängmatta och
njöt af tanken att komma ännu ett stycke framåt i dag, då jag
plötsligt hörde en M’gogo-qvinna, som stod uti ett M’tama-fält strax
bredvid, utstöta krigsropet Ou-i-i-i-hl, hvilket genast upprepades
när och fjerran, och inom kort sågs den första gruppen af krigare
i full skrud komma framrusande och utföra den vildaste
krigsdans några steg från oss. Spjut, bågar och sköldar handterades
med mycken skicklighet, och deras enda klädesplagg, en till
skref-vet gående axelkappa, fladdrade för vinden. Beras plastiska,
väl-formade ben och drägten i öfrigt gjorde, att de på afstånd
liknade karrikatyrer af spanska riddare, också kunde jag ej underlåta
att finna något komiskt i deras uppträdande, hur enkel jag än
kände mig på grund af den fullkomliga öfverraskningen.
»Ju färre gevär jag har», tänkte jag, »dess mera lugn får jag
vara», och derför qvarstod jag med händerna i sidan och åsåg
scenen med stort intresse samt med ett i högsta grad välvilligt
och uppmuntrande ansigtsuttryck. Min karavan retirerade genast
inom det barrikaderade lägret, då vildama följde efter dem och
stälde sig på utsidan af barrikaden, samt hojtade och skreko som
Ymer. 1886. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
