Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Baku och Apscheronska halfön, af Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
breda, är mycket omvexlande: ryska militärer i gröna, grå eller blå
uniformer; kosaker, med grå eller bruna långrockar, patroner på
bröstet, dolkar och pistoler i bältet; långa, välväxta, mörkhyade män,
som genast förråda sig såsom representanter af de stolta bergfolk,
hvilka lefva i Kaukasus’ olika regioner; vidare tatarer, från de
elegantaste »beghar», klädda i ljusblå eller svarta långrockar och omgjordade
med guld- eller silfverbälten, samt med dyrbara, graverade kinschaler
vid sidan och höga papascher på hufvudet, till de uslaste tiggare,
som efterhängset förfölja den passerande, eller sitta halfnakna,
hopkrupna i gathörnen, med framsträckta händer. Andra tatarer stryka
omkring på gatorna och förtjena sitt uppehälle genom att sälja frukt
eller sötsaker åt tunnsådda kunder. Åter andra sälja persiska tyger
och dukar. I Baku finnes en talrik skara »faëtoner», åkdon, som
påminna om våra droskor, men äro mycket finare och lättare.
Kuskarna, för det mesta tatarer, äro verkliga mästare i att köra, ty
med svindlande fart förflyttas man från den ena ändan af staden till
den andra, utan att någon sammanstötning inträffar på vägen. Af
andra åkdon märkas i främsta rummet de s. k. arborna, hvilka
företrädesvis uppehålla trafiken mellan Baku och byarna, men äfven
förekomma inne i staden. De äro höga, smala, tvåhjuliga kärror för en
häst. Hjulen äro nära nog dubbelt så höga som hästen och
fastgjorda vid axeln, hvilken vrides med dem. På denna axel hvilar
sjelfva arban, bestående af en träbotten med stegar på de båda
långsidorna, under det att kortsidorna äro öppna. Öfverst fäster tataren
om sommaren ett bågformigt tälttak för att skydda sig och sina varor
mot de heta solstrålarna. I hela arban finnes icke en spik. Allt är
af trä och fastgjordt med träpluggar. På dessa primitiva åkdon
forsla tatarerna sina landtprodukter till Baku, och de lämpa sig äfven
väl för de dåliga vägarna, i hvilkas djupa dy andra lägre kärror
skulle hafva svårt att taga sig fram. Ofta händer det emellertid, att
en arba stjelper, och då går vanligtvis hela åkdonet i spillror.
I den ryska delen af Baku finnes en tatarisk basar, som kallas
»mörka raden». Den består af tvenne rader tatariska salubodar och
verkstäder, skilda från hvarandra genom en lång smal gång, hvilken
till skydd mot regn och solsken är täckt af ett mellan salustånden
uppbygdt hvalfformigt brädtak. Till följd deraf råder alltid skymning
i gången. Ett besök i »mörka raden» erbjuder stort intresse, icke
blott till följd af de många österländska folktyper man der möter,
utan äfven genom det rika urval af tatariska och persiska
handarbeten, som der är framlagdt. De första varor, på hvilka ögat faller,
då man inträder i basaren, äro tyger och mattor från Persien.
Tatarerna lägga, liksom perserna, mycket an på dyrbara mattor, och ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
