Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Baku och Apscheronska halfön, af Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphört, försvinna äfven dessa. Detsamma är förhållandet med
sjöarna. De äro ganska många, men mycket små och grunda. Under
sommarens hetta afdunstar vattnet alldeles och qvarlemnar en hvit
saltskorpa på bottnen. De flesta af dessa sjöar äro nämligen starkt
salthaltiga, och äfven marken omkring dem är genompyrd af salt.
Då saltet afsatt sig, uppsamlas och tillvaratages det af tatarerna.
Halföns största sjö är den, som ligger vester om Balachani. Den är,
liksom alla de andra, namnlös.
Från denna allmänna öfversigt vilja vi nu öfvergå till att tala
något om staden Baku och de vigtigaste byarna på halfön. På
densammas södra kust finnes en rymlig vik med god ankargrund,
skyddad från söder af ön Nargin, från norr, öster och vester af temligen
höga berg. Alla dessa naturliga fördelar och det centrala läget vid
hafvet tyckas särskildt egnade att gifva upphof åt en stad, och en
sådan uppbyggdes der äfven för lång tid tillbaka. Under
århundradenas lopp har denna utvecklat sig till stor betydenhet och i våra
dagar blifvit föremål för ett berättigadt intresse.
Baku (d. ä. »vindarnas stad») är beläget vid vikens vestra sida.
Staden ligger i en sänka mellan höga kullar och är derför icke
synlig inifrån landet, men från hafssidan företer den en särdeles
imponerande tafla. Den östra eller europeiska sidan ligger alldeles invid
hafvet, under det att den vestra eller tatariska sidan stiger uppför
de sakta sluttande kullarna och derigenom får ett amfiteatraliskt läge.
Den förstnämnda delen af Baku liknar de andra kaukasiska städerna.
Här finnas åtskilliga praktfulla byggnader, med butiker och
förfriskningslokaler. Nere vid hamnen ligger bolaget Merkurii fabrik, en
storartad verkstad, som reparerar de ångfartyg, som trafikera mellan
Baku, Astrachan och Volgastäderna. I närheten står ett högt fyrtorn.
kalladt Jungfrutornet, som belyser inloppet till staden. Från detta
torn har man en härlig utsigt öfver Baku. Följande tatariska sägen
har gifvit upphof till namnet. Dottern till en mäktig kan, som
residerade i Baku, var dödligt kär i en ung tatarisk ädling. Fadern,
som icke var nöjd med hennes val, beslöt att omintetgöra partiet
genom att förelägga henne såsom vilkor för sitt bifall, att hon skulle
uppbygga ett torn så högt, att man derifrån hade utsigt öfver hela
staden. Flickan gick in på förslaget och uppbyggde verkligen ett
sådant torn. Då det var färdigt, inbjöd hon sin fader kanen och hela
sin slägt, för att på tornets plattform fira sin triumf och kungöra sin
förlofning. Men kanen, som vredgades öfver att han blifvit
öfverlistad, vägrade det oaktadt att gifva sitt samtycke. Flickan kastade
sig då i förtviflan ned från tornet och krossades mot stenhällen.
Lifvet på gatorna, som i den europeiska stadsdelen äro ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
