Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällskapets förhandlingar - Sammankomsten den 16 april 1886 - G. von Düben: Om tatuering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
insidor och hufvudets hårbeklädda delar, de senare doek icke alltid. Man
har för öfrigt trott sig finna, att tatueringen förekommer mest utbildad hos
de folk, som förete ringa hårväxt på huden, och att seden att utrycka
håren dermed står i sammanhang.
Tal. öfvergick derefter till en kort framställning af tatueringssedens
geografiska utbredning, med inbegrepp äfven af målning och ärrbildning,
och gjorde dervid början med den verldsdel, der dessa bruk äro minst
framträdande, eller Afrika. Tatuering är funnen i Angola, Kafferlandet,
Sansibar, Abyssinien, bland fellahs i Egypten och hovas på Madagaskar,
men öfverallt äro mönstren små och obetydliga. Målning är i Afrika mera
vanlig, och framför allt är ärrbildningen der jnhemsk. Bland hottentotter
och kaffrer förekomma ärrbildningar i ringa utsträckning, bland Bantufolken
äro de något vanligare, men hos de egentliga negrerna äro de så mycket
mera brukliga, dels såsom prydnad, dels såsom stammärken eller »fetischer»,
ehuru bruket deraf skall hafva mycket aftagit, på kusten till följd af
europeiskt inflytande och i Sudan på grund af islams utbredning. Denna för
bjuder nämligen all stympning af kroppen, ehuru denna föreskrift icke
öfverallt så strängt tolkas såsom förbud äfven mot tatuering.
I Amerika förekommer tatuering hos eskimåerna, såsom redan blifvit
nämdt, och märkligt nog finnes den på samma sätt utförd hos de asiatiska
polarfolken, såsom ostjaker, tschuktscher, korjäker och tunguser. Bland
rödskinnen i norra Amerika förekommer målning i stör utsträckning, och
äfven tatuering, särskildt för anbringande af höfdingarnas vapenmärken eller
totems. Bland indianstammarna vid Stillahafskusten förekomma enklare
mönster (i stor skala utförda teckningar af sådana från några stammar
förevisades), men äfven konstigare former såsom djurblider o. dyl.
förekomma. Manka omtalas från Amerika endast på Antillerna. I Södra
Amerika är tatuering särdeles vanlig. Araukanerna vid Orinokos mynning
utrycka ögonbrynen och ersätta dem genom tatuering; i Guiana börjar denna
prydnad anbringas redan vid helt späd ålder; i Peru, der det varit sagdt
att tatuering icke skulle hafva brukats, hafva vi på de af d:r Stolpe vid
Ancon uppgräfda mumierna sett bevis på dess förekomst i stor utsträckning.
På Australiens fastland måla sig alla stammar, med undantag af några
få på sydkusten, och målningen har hos dem en hög symbolisk betydelse,
olika hos olika stammar. En egendomlig art af målning är den som der
förekommer i form af hvita streck, uppdragna efter kroppens benstomme,
och som gifver den så utstyrde utseendet af ett vandrande benrangel. I
Nya Holland står ärrbildningen på högsta graden af utbildning oclrhar
också derifrån, såsom sagdt, fått sitt namn »manka». Hos australierna
uppträda ärren ej blott i form af kors, stjernor, vinklar och prickar, utan der
göras djupa skåror på bröst, armar och rygg, som lemna efter sig ärr i
form af långa, upphöjda valkar. Tatueringen, som på Australiens fastland
är obetydlig, är deremot så mycket starkare utbredd på Stilla hafvets öar.
På Nya Guinea äro mönstren af enklare art, likaså i det öfriga Melanesien,
der tatueringen ofta liknar kilskrift eller vissa af våra skrifttecken. Pä
Gardinerna, särskildt Yap och Ponapé, uppträda mera invecklade mönster,
* hvilka dock nå sin största utveckling i det egentliga Polynesien. —
Särskildt utförda bilder af tatueringar från dessa olika trakter förevisades.
Äfven på Filippinerna förekommer tatuering och der i förening med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
