Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höghet och makt, då hon anropar deras bistånd, då hon känner sig
tacksam emot dem för erhållen hjelp och undfångna välgemingar.
Mytiskt verksam är menniskan i förhållande till dem i de stunder,
då hennes fantasi diktar om dem, vare sig hon gör detta för att
tillfredsställa sitt behof af en förklaring på något som väckt hennes
undran eller för behaget af inbillningskraftens verksamhet i och för sig.
Det är så mycket vigtigare att fasthålla denna skilnad, som religionen
och mytologien på sätt och vis gå skilda banor. Ju mer
civilisationen fortskrider, desto större moraliska fordringar ställer menniskan på
de väsenden, till hvilka hon vänder sig i den religiösa känslans
stunder. Från att endast genom större makt skilja sig från menniskan,
hlifva de mer och mer tänkta såsom heliga och rena varelser, som
äfven vaka öfver att rätt sker bland menniskorna. Men under det
att denna förändring småningom försiggår, gå de gamla myterna allt
jemt från slägte till slägte, och i dem visa sig gudarna nästan eller
alldeles sådana, som de i början tänktes, d. v. s. styrda af lidelser,
beroende af nycker, fullkomligt saknande moraliska begrepp. Äfven
nya myter bildas i de gamlas anda. Detta förhållande, som
synnerven tydligt framträder hos forntidens greker och hvarmed vi få
tillfälle att längre ned utförligare sysselsätta oss, eger en viss
motsvarighet under medeltiden i afseende på de religiösa skådespelen; samma
menniskor kunde nämligen ett ögonblick anropa Gud Fader och
helgonen under djup känsla af deras helighet, ett annat ögonblick skratta
åt dem, då de på scenen uppträdde med handlingar och i situationer,
hvilka så mycket som möjligt svuro emot deras höga värdighet.
Då det ofvan sades, att en myt är en diktad berättelse, som
vinner tilltro såsom faktisk, så har dermed skilnaden blifvit angifven
emellan å ena sidan myt samt å andra sidan fabel och allegori.
Äfven dessa båda innehålla diktade händelser, men händelserna äro der
diktade med fullt medvetande af deras egenskap af att vara
inbillningens verk och i syfte att de också af andra skola så uppfattas,
ehuru de tillika äro ämnade att genom likhet väcka tanke på något
verkligt.
De tidigaste spekulationer öfver myternas natur finna vi hos
grekerna. Nästan alla de riktningar, som sedermera gjort sig gällande
inom mytforskningen, kunna spåras hos dem. Redan vid tiden för
litteraturens första framträdande — omkr. 600 f. Kr. — finna vi
grekerna så långt hunna i intellektuel utveckling, att tänkande män höjt
wg till en bestämd föreställning om lagbundenheten i naturens gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
